Hallå och välkomna till den här presentationen av Clavister. Nu kommer vi att prata lite cybersäkerhet och framför allt europeisk cybersäkerhet. Vi har med oss CFO från Clavister, David. Varmt välkommen, David. [/Foreign language] Tackar. David kommer att dra en presentation här och har ni frågor under tiden, räck upp handen så ska vi bara återupprepa dem så även de på linjen hör. Ni som tittar på länken, har ni frågor, skriv dem i chatten också så försöker vi få in det. Annars så kommer vi ha en liten frågestund på slutet också. Så att då kan man passa på att ställa frågor då med om man har. Med det, David, tycker jag att vi sätter igång presentationen. Yes, jag ska med ett flyg 9:20 P.M., så fram till dess är det bara att köra frågor så att vi kör. Tack för, kul att vara här. Vi kommer att prata en del om Clavister, vilka Clavister är, vad Clavister gör. Men kommer också prata mycket om vad är primära drivkrafter på cybermarknaden som driver vår affär. Mest fokus är där. Det kan vi säga så här då. Clavister gör dual-use produkter. Det vill säga, vi kommer ur en civil bakgrund och producerar då brandväggar. Det är huvuddelen av våra affär, två tredjedelar av intäkterna. Identitetssäkerhetslösningar, en tredjedel. Ser att över tid en ökad efterfrågan bland försvarsbolag, försvarsmakter för vår typ av teknik. Ungefär 80% av intäkterna är civil, 20% är försvar. Försvar växer i dag snabbare än den civila delen. Vad är det då vi erbjuder? Ja, vi erbjuder dels då brandväggar, byggda och utvecklade i Sverige, svensk teknik, vilket är avgörande för vår positionering. Därför att huvuddelen av cybersäkerhetsmarknaden i Europa bygger nästan uteslutande på amerikansk och till viss del israelisk teknik. I princip inga tillverkare av cybersäkerhet i form av brandväggsutrustning är européer. Sen gör vi då identitets IAM-lösningar, alltså identitetssäkerhetsprodukter alltså för att autentisera en användare, säkerställa att du är du och en livscykelhantering av en användare. Man kan säga såhär, om ni reflekterar själva, om du någon gång varit på en arbetsplats och så att säga samlat behörigheter eftersom ni har rört med organisationen. Jag borde ha blivit av med en del behörigheter längs med resans gång. Det blev jag inte och så fick jag nya och sen slutade jag så kan jag komma åt några system efteråt. Det hanterar våra produkter och att vi kan verifiera att du är du. Exempel på största kund i Sverige är Försäkringskassan exempelvis. De flesta svenskar har använt våra produkter utan att veta om det. Om man loggar in för att anmäla våra barn eller sjukpenning. Man ser BankID, men det som kopplar ihop ditt BankID med det du har rätt att komma åt är vår produkt. Som ett exempel på vad vi gör. Taktisk säkerhet. Mjukvarumässigt är det här exakt samma sak som i de civila brandväggarna. Det är ingen skillnad. Vi pratar samma mjukvara, men vi paketerar den i en militär, så att säga, förpackning. Det vill säga, du har andra hårdvarukrav, du har annan typ av affärsmodell. Pratar vi perpetual licenser eftersom man har inte SaaS som koncept och där blir också mjukvaran evig till skillnad från i den civila affären. Vi gör aldrig kundunik mjukvara, utan all mjukvara vi gör är, så att säga, generell från hyllan produkter. Vi gör olika typer av paketering av den. Vilka fokusvertikaler jobbar vi i då? Clavister är ett mindre bolag på en väldigt stor marknad. Det vi definierar som bästa kundgrupper för oss, det är kunder som värderar två saker. Ett, man bryr sig om geopolitisk risk. Ju högre man värderar geopolitisk risk, desto viktigare blir ju var kommer säkerhetsleverantören ifrån? Och kanske ännu viktigare, vilket lands lagstiftning styr säkerhetsleverantören? Det vill säga, en säkerhetsleverantör som lyder under, om vi tar ett mer extremt exempel, kinesisk lagstiftning. Antagligen mindre benägen att lita på det. Det vill säga, vad kan jag få för påverkan på vad jag levererar då? Bakdörrar med mera va. Då kan man säga att, ja men rör jag mig i de här typerna av vertikaler, försvar, energiförsörjning, offentlig sektor, bryr man sig mycket mer om detta. Därav fokus. Telecom har vi liksom en historiskt bra installerad bas, fortsätter att utveckla den. Geopolitisk risk där handlar mer om Kina, medans geopolitisk risk är bredare definierat i övre vertikaler som också växer snabbare. Den andra stora drivkraften är, ja men Clavister kommer ut väldigt bra. Vi kommer tillbaka till det. När man jämför hur mycket kända sårbarheter finns det i säkerhetsprodukten? Är låset i sig själv säkert? Där kommer Clavister ut väldigt bra. Helt enkelt, en kund som är bra för oss är en kund som tycker att jag litar mer på en leverantör som kommer från Europa och står under europeisk lagstiftning. Ett försvarsbolag, en försvarsmakt. Bra exempel på det. Jag tycker att det är väldigt viktigt att låset i sig själv är säkert och att leverantören kan bevisa det. Ja, samma typ av kundgrupp. Huvudfokus där. Där är våra konkurrenter i och med att de är inte européer relativt sett svagare. Medans enterprise-marknaden, det är där typiskt våra amerikanska konkurrenter är väldigt starka. Där har vi inte vårt huvudfokus, även om vi har den typen av kunder också. Lös, det är egentligen en annan skärning, alltså en paketering av produkterna för att passa de olika kundgrupperna. Där vi ser SaaS-paketering i de tre första och en perpetual-paketering i den tredje. Kan man liksom förenklat säga. Pratar vi om geopolitisk risk. Om vi kommer in lite mer så här, vad är de huvudsakliga drivkrafterna för vår affär? För några år sen sa vi att, ja men för att driva en ökad tillväxt i Clavister, låt oss fokusera på det jag sa. Geopolitisk risk, kunder som värderar säkerhetsprodukten i sig själv, att det är en säker säkerhetsprodukt. Sen har det hänt lite saker som har gjort att, ja men det har varit en, så att säga, det är dåligt för världen, det ska man vara väldigt tydlig med. Men om man säljer risklösningar så ökad risk och ökad geopolitisk risk har ju så att säga gynnsamt för att skapa. Det har uppstått en debatt i Europa om det enormt stora tekniska beroendet som vi har av USA. Det är ett problem. Ska vi säkra våra samhällen så har Europa inte förmågan att göra det. Det är ett problem. Låt oss fokusera på de kunder som värderar det. Då är det egentligen så här. Debatten är inte ny, den har fått fart väldigt nyligen. Det vill säga att man i EU diskuterar en digital suveränitet i EU. Alltså förmågan att hantera och kontrollera vår egen infrastruktur med tillverkare som finns här och som står under vår egen lagstiftning. Här börjar takten komma upp, där finns paraden. Vad innebär det då? Ja men kan vi hantera vår egen infrastruktur oberoende av främmande makter? Kan vi bygga säkerhet och resiliens i Europa? Har vi ekonomisk konkurrenskraft? Det vill säga, hur bygger vi en techindustri i Europa som är konkurrenskraftig? Faktiskt den här frågan som blir mer och mer aktuellt. Det vill säga vår demokrati är också någonstans under press om våra kommunikationssystem är under press. Det här blir liksom viktiga drivkrafter för att prata om så att säga europeiska bolag som driver vår egen kommunikationsförmåga. Tittar man på det här då. Vem har tillgång till din data? Vem har tillgång till din infrastruktur? De två grundfrågorna, ska vi säga kärnfrågor som driver vår försäljning. Börjar man med data, en tredjedel av intäkten. Det man kan säga så att det vi gör, det är att sälja identitetslösningar där identitetslösningen ligger hos kundens egen infrastruktur. Försäkringskassan är ett bra exempel. Får inte, kan inte lämna ut data om svenska medborgare i en amerikansk molntjänst. Varför inte? Jo, om man tittar på det då. Under en lång tid, ända sedan år 2000, har EU haft ett problem med att lägga ut medborgardata i amerikanska moln. Man har försökt reglera det genom olika ramverk. De två första har fallit i EU-domstolen. Man har tredje sedan 2023, Data Privacy Framework. Så kan man komma in då och säga såhär, okej, vi har två försök historiskt att reglera hur vi lämnar över persondata till U.S. De ska hantera ett specifikt problem, nämligen att vi har mycket mer långtgående amerikansk övervakningslagstiftning än vad vi har i Europa. Europa gillar inte det och det ska vi nog vara ganska tacksamma för. Lämnar vi över data i amerikanska tjänster, vem kan då komma åt den datan? Det är alltså en integritetsfråga. De två första försöken föll i EU-domstolen efter att de blev anmälda dit av en österrikisk medborgare som heter Max Schrems, därav namnet. Nytt försök sedan 2023. Rätta till då liksom huvudproblemet, det vill säga, hur ska vi hantera den här massövervakningen? Vi vill inte ha det. Okej, då har vi då två problem. Vi har inte liksom, hur inskränker man de möjligheterna för amerikanska myndigheter att övervaka européer? Och hur ska man göra, hur ska man klaga då? Vad är för rättsmedel som EU-medborgare? Nummer ett, kom en presidentorder. Det vet alla vad det är i dag. Den nuvarande presidenten gillar inte den föregående presidentens presidentordrar. Det är en del av grundproblemet. Så det här är del ett. Man begränsar i vilken utsträckning amerikanska myndigheter får övervaka européer. Man får övervaka amerikaner mycket mer, européer något mindre. Det är en del. Den andra delen, vi sätter in tillsynsmyndigheter, möjligheter att klaga. Jag kan gå till domstol i USA om jag anser att jag som europé utsätts för oproportionerlig övervakning. Skapar en fristående oberoende tillsynsmyndighet för att hantera det här och sen lite krav på självcertifiering. Vi går inte in i detaljerna här, det tar lite tid. Vi hoppar vidare. Och då är det väl lugnt. Nja, för det första har vi det här problemet. Det vill säga, om halva lösningen vilar på en presidentorder från Joe Biden. Den är ganska lätt för Donald Trump att upphäva. Det har vi lärt oss. Då är det antagligen så att om du lagrar personuppgifter i amerikanska molntjänster är det stor risk att du bryter mot GDPR. Det är liksom inte oproblematiskt att bygga lösningar på den här typen av molntjänster. I princip alla våra konkurrenter. Tilläggsmyndigheten, det här känner vi också igen. De flesta ledamöterna och demokrater, de fick sparken. Som många andra fick och sen upphävdes det av en domare och det där är inte avgjort. [/Foreign language] Det vill säga, det är väldigt skakigt. Sen kan man ta, det här tycker jag är ett tankevärt citat. Det vill säga, i franska senaten frågar man ut chefsjuristen för Microsoft France: Kan du garantera att personuppgifter om franska medborgare inte lämnas ut till amerikanska myndigheter utan franska myndigheternas godkännande? Nej, kan inte garantera. Det här är egentligen grundfundamentet i problembilden. Den här är viktig att förstå vad det är som driver vår affär. Nämligen att ja man kan inte, får inte, bör inte, om du bedriver vissa typer av verksamheter, lämna ut personuppgifter om svenska, europeiska medborgare i en amerikansk moln. Majoriteten av alla konkurrenter som gör detta är amerikanska moln. Det är den ena delen. Den andra delen är ju infrastruktur. Två tredjedel av vår intäkt. Vem har tillgång till den? Den här debatten kan ju alla. [/Foreign language] Finns det eller finns det inte en kill switch i F35-flygplanet? Oavsett vilket kan man säga så här, det här är ett extremt mjukvaruberoende flygplan. Ett väldigt kapabelt flygplan. Det är ingen diskussion om det. Om jag inte får mjukvaruuppdateringar fungerar inte flygplanet. Tar man det i ett samhällsperspektiv då. Fortinet, Cisco, ska stå Check Point, loggan faller bort. Ber om ursäkt för det. Palo Alto. Det är de fyra stora leverantörerna av nätverksutrustning för att skydda en infrastruktur. Alltså, plockar jag bort någon av de här komponenterna eller inte får tillgång till mjukvaruuppdateringar, så kan majoriteten av våra samhällen inte kommunicera överhuvudtaget. Det här är de fyra stora dominerande aktörerna av nätverkssäkerhet. De är i alla fall amerikanska, Check Point är amerikanskt, israeliskt. Och i sig inget ont om det. Jag säger inget ont om produkten i sig, men här kommer du in i beroendefrågan. Beroende på vad du bedriver för verksamhet kan man säga så här, vad har vi för risk för spionagerisker, för bakdörrar, möjligheten att jag inte längre kan kommunicera? Här hittar man liksom nyckeln i drivkraften ytterst för vår affär. Vi har en bra produkt. Vi har bra brandväggar. Huvudskäl, men det har också våra konkurrenter. Huvudskälet till att kunderna vi fokuserar på efterfrågar våra produkter är väldigt mycket kopplat till detta. Hur säkerställer vi att i en händelse av kris eller krig har vi fortsatt möjlighet att upprätthålla vår kommunikationsförmåga? Ju mer mottaglig det är för geopolitisk risk, desto större fokus. Jag tror att det här är ett av nycklarna till varför vi vann vår största affär hittills, gjorde vi i januari. Det var med norska Forsvaret. Så deras framtida kommunikationslösning för all kommunikation i norska totalförsvaret från 2029 går i vår produkt. [/Foreign language] Där hade man ganska långtgående krav på var är leverantören av den här tjänsten baserad? Är den baserad i Europa eller är den baserad någon annanstans? Av precis de här skälen. Stridsfordon 90 är ett av våra största tillämpningsområden. All cybersäkerhet i stridsfordon levererar Clavister. Kunderna, det är europeiska försvarsmakter. System med väldigt lång livslängd. De har från BAE:s sida funderingar ungefär så här. Vad kan riskbilden rent geopolitiskt vara under de kommande 30 åren? Det vet vi inte. Vi vet att när vi säljer de här produkterna till en stat i Europa, produkten tekniskt gör det den ska, det är bra. Den har också en lägre geopolitisk risk än de konkurrerande produkterna, vilket också är en fördel. Den här, jag vet inte om någon har läst den här, President Trump's Cyber Strategy for America kom ut nu i mars. Han skriver korta dokument så det tar inte jättemycket tid att läsa. Ska man slå, göra några nedslag här som är värt att reflektera över om vi återigen pratar om drivkrafter för vår affär. Det är framför allt de gulmarkerade delarna. Man kan säga så här, We will fight the curtailment of free speech. Det är alltid intressant när autokrater, om man får kalla dem det, pratar om det. We will outcompete adversaries who sell low cost AI and digital technologies that carry embedded censorship, surveillance and ideological bias. Det är ganska fascinerande att det här är amerikanska statens sätt att numera kommunicera på. Det är ganska låg nivå, men den är också, man kan ju ställa sig frågande, vilka är de som står för ideological bias? Och vad innebär det i en förlängning? Vad är det vi återigen beroende på vad du gör är det antagligen ganska oproblematiskt att bygga din kommunikationsförmåga på kinesisk teknik. Men det beror på vad du gör. Men bedriver du väldigt typ samhällskritisk verksamhet. Du är ansvarig för att människor har vatten, el och så vidare. Då bör man fundera på vart kommer tekniken ifrån. För att säkerställa fortsatt drift. Nuctech. Någon som känner till det bolaget? Läs loggan när ni är på Arlanda, titta på bagagescannrar. Det här är bara en reflektion. Ägaren av Nuctech är den kinesiska militären som i sin tur kontrolleras av kommunistpartiet. Då kan man fråga sig varför har de ett bolag som bedriver verksamhet som går ut på att bygga bagagescannrar. Kan det vara för att de typiskt sett står på de största skyddsobjekten i respektive land, exempelvis Arlanda. Säpo sa till Swedavia, köp inte de där för de ägs av den kinesiska militären. Det gör inget, tyckte Swedavia, för de är inte uppkopplade. Det är lite grann som att säga, om ni ursäktar min referens, då är det inte farligt. Det är som att säga, en ubåt är inte farlig för den är under vattnet. Alltså, alla, för att kunna göra så här måste du koppla in dig på den. För att koppla in dig på den kan du fundera på, får jag eventuellt med mig någonting som följer med mig då jag kopplar in den nästa gång. Återigen ställa frågan, varför vill den kinesiska militären bygga bagageskannrar och sälja dem till oss? Anledningen till att jag med det här, det är mer som en reflektion. Om det är säkerhetstänkandet i ett stort statligt bolag som Swedavia, så tror jag att man ska fundera på såhär, hur bra är vårt samhälle på att värdera cyberrisker? Inte speciellt moget. Vi är ett av de mest digitaliserade ekonomierna i hela världen, vilket är bra. Det driver produktivitet. Men det driver också risk. Det är mot den här bilden man reflekterar. Och här stannar vi inte länge, men jag tycker det är värt att fundera på. Vi har i våra produkter ex, marknadens lägsta andel av kända sårbarheter. Finns det mycket kända sårbarheter är det en möjlighet att driva så kallade offensiva cyberoperationer. Vi har några stater i världen som är ganska duktiga på att göra det. USA, Kina, Ryssland framför allt. Ju mer sårbar en produkt är, desto lättare att göra så kallade zero-day attacks. Malware som är designade för att nyttja en specifik sårbarhet som jag släpper ut vid en given tidpunkt för att uppnå ett specifikt mål. Väldigt känt. Jag har egentligen inte några direkta personliga synpunkter på den, men Stuxnet. Alltså när USA slog ut Irans urananrikningscentrifuger med hjälp av cyberangrepp genom att nyttja sårbarheter i Siemens SCADA-system. Man kan säga så, det finns gott om exempel på hur vi använder offensiva cyberoperationer för att uppnå vissa typer av mål. När den geopolitiska konfliktnivån ökar är det troligt att det här också ökar. Det kan man ha med sig som en reflektion. Man kan också ha en reflektion att ingen av de staterna som jag har på exemplet är europeiska och det dyker väldigt sällan upp europeiska stater som utför offensiva cyberoperationer på det sättet som de andra gör. Det här citatet känner ni troligtvis igen. Det här är ordförande för danska Cybersäkerhetsrådet.] If the United States decides to shut down American cloud services at 8:00, Denmark will come to a halt by 9:00 as we have put all our eggs in one basket. [Foreign language: Sverige är inget undantag. Inget land i EU är ett undantag, utan något som möjligen är väldigt efter vad gäller digital utveckling. Kommer det att hända? Kommer det inte att hända? Det kan man alltid diskutera. Vi kan konstatera att om man inte får, om man är ute efter att värdera risker, så har vi byggt ett väldigt sårbart samhällssystem där vi nyttjar teknik som inte kommer från Europa för att hålla våra samhällen i gång. Så här, med ganska tydligt ökat stöd i allmänheten att det här borde man göra någonting åt.] Framför allt på EU-nivå som är väldigt intressant om man återigen ska titta på vad är det för drivkrafter för vår affär. Kan vara lite torrt kanske att peka på betänkande A10 2025 0107, men det handlar ju om ett betänkande av europeisk teknologisk suveränitet och digital infrastruktur antaget av parlamentet i juni i fjol. Och vad är det man säger? Jag är en tydlig frihandelsvän ska jag säga, av ideologisk bakgrund kanske. Men med det sagt, Europa handlar 10% av sina strategiska inköp i Europa. I Kina är siffran 100%, i USA är den 70%. Vi har en låg förmåga att bygga en egen stark teknisk industri i Europa och vi konkurrerar någonstans mot länder som aktivt arbetar för att bygga en stark egen industriell bas för att sedan exportera det till andra. Medans vi aktivt bygger sårbarheter och beroende av andra. Det kan man liksom någonstans bara konstatera utan att värdera frihandel för eller mot. Man säger att man har en känslig, för känslig data behöver man ha ett europeiskt cybersäkerhetskriterium. Det vill säga, var kommer produkten ifrån som jag skyddar min känsliga data med? Om man vill också driva så att säga, hur bygger vi, hur skapar vi ökad incitament för att bygga en egen teknisk industri? Om man säger såhär då, om man som svensk organisation bygger sin infrastruktur med ett beroende av teknologi från icke-europeiska tillverkare, lägger man ju de facto sin tillgänglighet och integritet av data i händerna på någon som står utanför vår lagstiftning i Europa. Man bör fundera på det. Återigen, det sen beror på vad man gör. Har jag steker jag hamburgare och säljer det? Vill någon stjäla mina hamburgerrecept? Jag är från Luleå från början, så jag tar Max hamburgare som exempel. Kanske, men jag tror inte att den risken är jättestor. Man kan vilja köpa våra produkter ändå av massor av skäl för att den löser ett tekniskt problem. Är man FRA, säkerhetspolisen och så vidare, då kan riskvärderingen vara en annan. Bör vara en annan. Sista punkten. Vad säger den här bilden? Här pratar vi om en jämförelse med några av våra konkurrenter på sårbarhet, kända sårbarheter i mjukvara i en leverantörs produktkorg. Här kommer Clavister ut väldigt väl. Skulle man lägga in hela produktkorgen och lägga in exempelvis Cisco, då kommer du upp i 8000. Och då kan man ställa sig frågan, om säkerhet är viktigt, om sårbarheter är viktigt och om geopolitisk så att säga bakgrund är viktigt i den jämförelsen kommer Clavister väl ut. Då väljer vi att fokusera på marknader som värderar den här typen av frågeställningar. Så att jag stannar där. Har vi någon fråga från publiken först och främst? Man kan väl säga så här, det finns på EM-området fler. Den marknaden är mindre konsoliderad. Där finns det några fler nationella alternativ, men de är typiskt sett alltid små. Så att konkurrensen är inte speciellt stark, det är framför allt på molntjänstsidan och framför allt Cisco Duo och så vidare och därmed flera. På brandväggssidan finns det också väldigt få leverantörer. Du ska säga att går vi i Frankrike framför allt kan du ibland möta Stormshield, ett franskt bolag som ägs av Airbus. I Tyskland kan du möta ett bolag som heter LANCOM som ägs av Rohde & Schwarz. Stormshield finns i någon mån i försvarssektorn också, så man kan möta dem ibland där. Vi brukar komma ut, liksom. Jag tror att vi har en fördel att inte ägas av Airbus för att vissa kan, vissa andra försvarsbolag, nu spekulerar vi lite grann, men kan tycka att det kan vara ganska smidigt att handla ett fristående svenskt bolag än ett Airbus-konglomerat. Det är klart att det finns vissa fördelar i vissa sammanhang att vara ägda av en stor spelare som Airbus. Det går nog åt båda hållen. LANCOM, ingen av dem här är dåliga produkter, men räckvidden jämfört med de amerikanska bolagen är väldigt liten. LANCOM mer i tysk SMB-sektor ska jag tillägga. Det är inte heller en dålig produkt. Men de att vi liksom förlorar en affär mot någon av de här händer väldigt sällan. Det är de andra stora drakarna som vi i princip alltid möter. Det är bra att det finns alternativ. Jag tror det gynnar vår positionering mer än om vi skulle säga att ni pratar bara om egen sak. Ja, det är klart att vi gör det, men det finns faktiskt andra alternativ också. Det är inte bara vi och det underlättar nog för oss faktiskt. </Foreign language] [Foreign language] Ni vann ju en jättestor order från Forsvaret som du berättade om. Ja. Det var också kommunikation. Mm. Vad är det för någon typ av lösning som ni utvecklar då? [Foreign language] Man kan säga att vi utgår egentligen ursprungligen här, så vi tar det vi har gjort civilt på telekomsidan. Så väldigt högt, alltså brandväggar som kan skala med väldigt mycket trafik på ett effektivt sätt. Sen tillför vi ytterligare funktionalitet på dem. Så det man, när man ska beskriva det på ett enkelt sätt är, jag är norsk soldat, du är norsk soldat, vi vill kommunicera med varandra. Då väljer vi egentligen den mest effektiva. Vår produkt blir då mediet för vilken vi kommunicerar med. Så kan vi välja då, vad är det mest effektiva sättet att komma i kontakt med varandra? Är det radio? Är det 5G? Är det satellit? Fiber? Ser vi då att vi behöver routa trafiken via dig. Av olika skäl så är det inte längre möjligt. Ja, men då hittar vi en annan länk. [Foreign language] så att säga, det blir ett självläkande nät. Hur hittar vi bästa länken för att fortfarande komma fram till varandra? Det är ungefär det, ja, det är det vi gör. Mm. [Foreign language] Det är ren mjukvaruleverans som vi levererar till försvaret. [Foreign language] När man då hör att det är utveckling, ska man tänka att det är någon form av konsulttjänst? Eller är det? [Foreign language] Nej. Att man också inkluderar er produkt i det här liksom? Eller hur ska man se det? Ja, men det blir egentligen inte en konsulttjänst även om det finns, utan man säger vi utgår från vår existerande IPR. Vi tillför ytterligare funktionalitet till den. Vi behåller all äganderätt för det vi utvecklar och kan vidare sälja det till andra. Så egentligen, den produkt vi har blir en mer kapabel produkt, vilket är väldigt positivt. Och det finns ju många av de sakerna vi utvecklar här som har ett värde i andra tillämpningsområden. Så att vi får ju i någon mån betalt för att göra den existerande produkten bättre. Sen blir det här en mjukvara, vilket ger dem rätten att nyttja den mjukvaran. Till det kommer ju då ett support och maintenanceåtagande som kommer att rulla från början fyra år och sen kan det ju då förlängas därefter. [Foreign language] För ett värde på den här ordern, det var ju SEK 280 miljoner. Ja. [Foreign language] Det ska levereras under 3 år. Mm. Hur mycket kostnader kommer man behöva värdera för att göra de här leveranserna? Vi uttrycker inte det specifikt, men det är klart att under den här tiden har vi gjort en, jag skulle säga såhär då, en inte obetydlig ökning av det berörda utvecklingsteamet. Viss ökning gör vi med att öka mängden egna anställda för att säga, okej, men här kan vi så att säga. Framför allt kan vi säga då, säkert så att vi inte har underrättningseffekter på övrig roadmap. Sen tillför vi en ganska stor, i vårt fall då, konsultbemanning för att så att säga göra den här utvecklingspuckeln. När den är genomförd så kommer vi att fasa ut det. Så att den strukturella kostnadsökningen är inte jättestor när vi går framåt. Det är egentligen en förmågeutveckling av vår utvecklingsorganisation rent allmänt. En sista fråga då. Är det med lite samarbeten. För att ni har samarbetat med ett gäng utav de stora europeiska försvarsaktörerna. Mm. En som jag tycker sticker ut är Thales. För att de är ganska kända för att de också är lite starka på just cybersecurity-området. Mm. Hur kommer det sig att ni samarbetar med ett sådant bolag? Ja, men då kan du ju säga att man kan eventuellt konkurrera i vissa delar och samarbeta i andra. Det Thales, jag tror det är det fallet. Har man ju ett kommunikationssystem SOTAS. Kommer man in i nästa generation och digitaliserar. Det är det man generellt sett driver affären på försvarsområdet, det är ju att man digitaliserar förmågor. När man digitaliserar förmågor så ökar du egentligen attackvektorerna. Tar man ett gammalt stridsfordon, jag vill göra en liten utdykning. Ta ett gammalt Stridsfordon 90 som Sverige har. De är byggda på 90-talet. Då brukar jag få frågan, vad gör Clavister idag? Ja ingenting, för det finns ingenting, det finns ingen digital attackyta att skydda. De nya fordonen skyddar vi alla därför där har du en väldigt stor attackyta. Sverige ska upphandla nya radioapparater. De gamla, jag tror att de fortfarande var de som jag hade när jag gjorde lumpen 2005, 2006. Där finns det inte så mycket digitalt att angripa. Tar du upp nya förmågor, då ökar du riskbilden. Där vill man då tillföra vår typ av mjukvarubaserad brandväggslösning från oss för att skydda den typen av radioutrustning från Thales. Det är. Ja, vad spännande. Mm. Då får vi lov att tacka dig för att tiden springer iväg. Har ni några frågor? Passa på att hugga David utanför. Men annars så är det framför allt ett stort tack. Tack så mycket.