Hej och varmt välkomna tillbaka. Vi fortsätter dagen och mitt namn är Maria och jag är aktieanalytiker här på DNB Carnegie. Vi fortsätter med Guard Therapeutics och så med mig här är Tobias Augervald. Varmt välkommen. Tackar. Scenen är din. Vi ska prata lite Guard nu. Bra, tack så mycket och god eftermiddag får jag väl säga här. Jag är VD som sagt för Guard Therapeutics. Vi är ett biotech-företag som är baserat här i Stockholm. Och som ni ser lite grann på bilden här i bakgrunden, vi är huvudsakligen fokuserade på området njursjukdomar. Och för som inte känner till oss tidigare så har vi bara gjort en kort sammanfattning här, lite grann var vi står och försöker förklara vad vi gör. Om vi tittar då, vi är ju då ett R&D-bolag i prekommersiell fas och är nu inne i det vi kallar för sen utvecklingsfas och har en pågående fas 2B-studie som heter Pointer, med topline-data som kommer komma inom några månader här under Q4. Det här är förstås en jätteviktig trigger för oss och det som är huvudfokus idag här också när vi presenterar. För att vara i fas 2B så har vi också då gjort en föregående stor studie där vi visat effekt i den här patientpopulationen som jag ska gå in mer på också. Där vi tycker att vi har väldigt robusta effektdata, vilket är också viktigt innan man går in i en senfasprogram. Det vi gör här, vi utvecklar ett läkemedel då i ett huvudprogram med en kandidat som heter RMC035. Än så länge har den den koden. Det här är då en sjukhusprodukt som man ger som intravenös behandling under en väldigt kort tid. Och den indikationen vi går på, det är att man ger det här till patienter som genomgår öppen hjärtkirurgi, men också en högriskgrupp i den kan man säga patientpopulationen. De här får oftast mycket form av komplikationer, men framförallt får de njurskador som en kollateralskada till själva hjärtkirurgin. Det är det som vi då ska både behandla och motverka. FDA har gett oss då så kallad snabbspårsstatus för den här indikationen, med även faktiskt möjligheter att få breakthrough-designation. Vi kommer lite grann till det, vad det betyder. När det gäller marknaden här så har vi fokuserat huvudsakligen på USA när vi tittat. Då har man en så kallad peak potential på ungefär $750 miljoner per år om man tittar till antalet patienter och det vi kan gå på. Och en ganska modest antagande kring prissättning för läkemedlet. Globalt sett förstås betyder det bara i den här då nischade första indikationen över en miljard dollar globalt. Det finns inga godkända läkemedel i det här området heller, vilket är också viktigt. Vilket betyder att vi har också möjlighet att komma först till marknad. Jättekort också, man kan ju alltid förstås expandera användningsområdet. Någonting vi aktivt valt att inte göra, det är det vi kallar för sepsis eller blodförgiftning. Det här vet vi är en otroligt svår indikation ur ett rent utvecklingsperspektiv. Det är många som har misslyckats. Men vi ser och vi har bra data och kommer vi gå in i fas 3 med RMC035, då ser vi att det här är ett väldigt gynnsamt sätt att expandera användningsområdet. För det medicinska behovet och den kommersiella potentialen är jättehög där. Har man då tagit ner risken i utvecklingen så är det förstås gynnsamt då. Vi har, och jag ska inte fokusera på det idag, men ett prekliniskt program som egentligen är andra generationens molekyler kallar vi det för, där vi går och slår på samma mål som att vara ett huvudprogram. Men de här utvecklar vi egentligen som en kronisk behandling och som ett fokus på njurarna initialt och visat jättebra behandlingseffekter i många kroniska njursjukdomar. Men som sagt, det här är någonting vi ser för att bygga bolaget på sikt, men inget fokus nu för dagen. Vi är också ett noterat bolag på Nasdaq First North Growth Market och vi har ett antal institutionella ägare här i Sverige, men huvudsakligen Industrifonden och Swedbank Robur som är just nu. Kort bara, det här är ändå egentligen ett kondensat, det jag redan har berättat. Men om vi fokuserar vår pipeline så kan man säga att det är två väldigt olika delar då. Huvudfokus är som sagt, det ni ser överst här med RMC035. Det här är då en molekyl som egentligen bygger på ett kroppseget protein som heter α1-mikroglobulin eller A1M. Den här kandidaten då är egentligen bara en syntetisk variant kan man säga av det intakta kroppsegna proteinet. Det lämpar sig bäst som en korttidsbehandling och för intravenös infusion. Det är där som sagt, vi är nu i fas 2B med väldigt nära utläsning och kommer prata lite mer om fas 2B-studien som den är. Vi har startat ett program med njurtransplantation. Men vi som sagt, som jag nämnde lite tidigare, det är någonting som vi inte prioriterar nu och går vidare med. Om vi ska liksom välja ytterligare att ta ett bet så ser vi sepsis som en större möjlighet än njurtransplantation. Om man ska balansera då R&D-kostnader och risk mot kommersiell potential. Nederst här ser ni den andra då delen som är en helt separat IP. Samma form av mekanism dock, men det är små kan man säga peptider eller små kan man säga fragment av det här kroppsegna förlängsproteinet då. Där har vi jättefina data. Vi kan gå in då i väldigt större grupper inom kronisk njursjukdom som till exempel diabetesinducerad njurskada eller hjärtsviktsinducerad njurskada. Men också med nischade kan man säga genetiska sjukdomar. Det finns någonting som heter Alports syndrom till exempel. Där man då har en genetisk defekt som gör att patienterna gradvis förlorar njurfunktion och många hamnar i dialysbehandling då. Även om det här är en korttidsbehandling och vi ger den på sjukhus som är ett akut kan man säga behandling. Det vi vill trycka på här, även om vi är intresserade förstås av akuta utfall och att det kan finnas akuta vinster med den här behandlingen, så ser vi ännu mer att vi har långtidskonsekvenser. Det beror på att många patienter som gör det här har redan ganska dålig njurfunktion när man gör den här öppna hjärtkirurgin. Ungefär i USA är det mer än 30 000 patienter varje år som har befintlig kronisk njursjukdom som gör den här kirurgin. De står redan på behandling för att hämma sin förlusttakt och undvika att man ska få och hamna till exempel dialysen. Det vi kan se och det målet här, det är att vi ska hämma liksom en burn-off, en väldigt stor momentan förlust av njurfunktionen som gör att de får kronisk njursjukdom eller progrederar väldigt snabbt i sin befintliga kroniska njursjukdom. Det här är ju förstås då för att minska risken att man ska hamna i dialys eller behöva njurtransplantation. Men också, vi vet att kronisk njursjukdom, det är väldigt starkt kopplat till en rad andra kroniska sjukdomar som framförallt hjärt-kärlsjukdom. När det gäller då, tittar man då det vi kallar för terminal njursjukdom, när ungefär 10-15% av njurarnas naturliga funktion kvarstår eller mindre än det, det är regel då man behöver gå in och få dialysbehandling eller göra njurtransplantation. Men det här är otroligt dålig prognos för de patienterna. Går man i bloddialys så är den årliga dödligheten någonstans runt 15-20%. Det här är jättedåligt, med sämre prognos än många former av metastaserande cancersjukdomar. Tittar man också på kostnaderna för att antingen ge transplantation men ännu mer en kronisk dialysbehandling, som i USA, då är det Medicare som helt och hållet sköter all form av vård för de här patienterna. De lägger i USA alltså $50 miljarder per år bara på den här patientgruppen, vilket är 7% av deras totala budget. Summa summarum, det man kan göra för patienterna medicinskt för att hindra att de kommer in i dialys eller njurtransplantation, det är medicinskt väldigt gynnsamt. Hälsoekonomiskt är det alltid bättre med någon slags preventiv behandling innan man hamnar där, än att ge dialysbehandling. För att väldigt lätt förklara igen, vad är det vi faktiskt gör? Jag ska inte gå in på massa tekniska detaljer exakt hur det här fungerar, men principen är väldigt lätt att ta till sig. Vi utnyttjar helt enkelt funktionen av ett kroppseget protein som heter A1M, som har specifika funktioner att hela tiden skydda kroppens celler och organ mot den här typen av skada som uppstår kontinuerligt. Men när man gör hjärtkirurgi så är det liksom ett makrokosmos av den typen av skador, där man helt enkelt får en brist på det här endogena proteinet. Det är egentligen inget konstigt, eller ungefär som att man ger GLP-1-analoger till exempel som Ozempic för att nu blockera fett. Man förstärker en kroppsegens signal som är då otillräcklig, som har då väldigt gynnsamma effekter. Det är precis samma egentligen som vi gör. Det här är en slags, kallar det bara för en ersättningsbehandling, där vi är tillbaka eller förstärker ett kroppseget försvar. Vi har som sagt nu effektdata i människa, förutom i alla tidigare djurförsök som har gjorts att det här verkligen faktiskt fungerar. Det här är då också en first in class, det vill säga att vi är de enda än så länge i klinisk utvecklingsfas i alla fall som går på det här målet då. Återigen behandlingsmässigt, det här är okomplicerat. Vi ger det under sjukdomsperioden, ungefär ett dygn då. Det är väldigt lätt att integrera egentligen i det här kliniska flödet, så det är inget extra jobb, extra behandlingar, extra monitorering, utan de här patienterna ligger ju oftast på intensivvården de första dygnen efter operationen. När det gäller då marknad och de bolagen som vi konkurrerar med, då är vi det enda bolaget och vårt huvudprogram, det enda som har visat en effekt i den här patientgruppen, egentligen i någon form av akuta njurskador. Jag ska prata lite grann bara kort om de effektdata vi då såg i fas 2A, en studie som vi kallar för Rakita-studien, som sedan ledde upp nu till den här fas 2B-studien som kallas för Pointer. Det vi huvudsakligen ser som konkurrenter nu, det är några större bolag, Genentech, AstraZeneca, vi har ett litet bolag som heter RanPharma som har en readout som kommer ganska snart, men de har en mekanism och har misslyckats redan flera gånger i andra indikationer så att vi tror kanske mindre på det. Tittar man på de övriga programmen så ser vi att de laggar efter rejält för oss, så att det betyder att vi har en väldigt, väldigt bra chans att komma först till marknad. Någonting också som jag vill trycka på, det är väl att vi har som bolag haft en strategi, vi vill göra det här ordentligt, vi måste följa alla regler som finns och vi vill göra det så att vi hela tiden har ett starkt fundament hur man ska bygga nästa steg och ändå komma naturligtvis till marknad så effektivt som möjligt då. Det här är egentligen bara en kort resumé över den utvecklingshistoriken vi har i huvudprogrammet. Vi startade 2019 med kliniska studier och då startade man med ganska standardmässiga egentligen sätt hur man designar de studierna för att mejsla ut grundläggande kan man säga egenskaper av läkemedlet. Vi har då pratat med FDA väldigt tidigt, öppnat, haft ett så kallat pre-IND-möte. Vi har öppnat ett IND i USA, vilket betyder att vi får då lov att göra kliniska studier där. Vi har fått vår snabbspårstatus i USA. På basen av våra effektdata i fas 2A så gick vi tillbaka, hade ett rådgivande möte när vi designade Pointer-studien. Vi har en bra dialog med FDA och även andra regulatoriska myndigheter hur vi tar det här framåt. Det är väldigt klart också vad som ska ske i den sista fasen nu innan det här kan komma på marknad. Rakita-studien då, den här fas 2A-studien som vi redan har gjort, som är färdig, det är en ganska stor studie. Vi tog in totalt 177 patienter då med hög risk för den här typen av skador som genomgick i öppen hjärtkirurgi. Utan att gå in på tekniska detaljer så visade vi då i viktiga utfallsmått i studien att de hade då både en statistisk signifikant men framförallt en kliniskt relevant förbättring av njurfunktion när vi jämförde direkt mot en placebobehandling. I primäranalysen så såg vi en numerisk effekt på 4,3 milliliter per minut. Jag kommer lite till vad det betyder. Vi hade en subgrupp av patienter av befintlig kronisk njursjukdom som var ungefär en tredjedel. Där såg vi mycket bättre effekt. Det kan bero på att antingen spara de patienterna ännu bättre på behandling eller så hade vi en mer fördelaktig dos hos dem för de fick olika startdos. Men summa summarum, de här effektdata är så starka så att det är ett bra fundament. Det här skulle kunna leda till i princip ett regulatoriskt godkännande. Det är ett väldigt starkt fundament att gå in i fas 3. Det vi också såg var en riskreduktion för ett utfallsmått som heter MAKE, som står för Major Adverse Kidney Events. Det är viktigt därför att det FDA i synnerhet har sagt att det är det utfallsmåttet ni ska använda som i fas 3 för att få det här ett marknadsgodkännande. Det nådde vi då med kan man säga råge i den här fas 2-studien, även om vi inte hade då en statistisk styrka för att utvärdera det måttet. Men det stämmer väldigt bra överens. Vi har sammantaget en väldigt, väldigt bra effektdata som är två, tre gånger starkare än vi egentligen skulle behöva i fas 3 för att få det här godkänt. Vi gick då in i Pointer-studien. Jättekort där. Vi har avslutat rekryteringen. I slutet av maj så tog vi in den sista patienten. Det blev totalt 170 patienter som vi har inkluderat, både i Nordamerika och i Europa. Vi har två aktiva dosnivåer vi utvärderar mot en placebobehandling. Som vi redan har nämnt, vi är det här över 24 timmar som tre olika doser. Det primära effektmåttet här, det är återigen bara vi har redan visat i vår fas 2A-studie, skillnad i GFR mellan RMC035 och placebobehandling tre månader efter kirurgin. Det är en viktig tidpunkt, det är för att det är då man är tillräckligt stabilt i stabilt skede efter operationen för att på ett robust sätt kunna mäta då egentligen och avläsa den effekten du har haft av behandlingen. Vi får ofta frågan om vilken effekt förväntar ni i det här. Bara för att lite grann på basen av Rakita-resultaten så har vi antagit en skillnad mot placebo på 5 milliliter per minut. Det kan man säga är grunden av effekt i våra statistiska antaganden. När man kör olika simuleringar så kan vi ha en lägre effekt som fortfarande skulle ge en statistiskt signifikant då primärt utfallsmått i studien. Men återigen, vi är stolta. Vi har betydligt snabbare än våra konkurrenter kunnat starta upp studien efter det rådgivande mötet. Ännu mer levererat på inklusionen av patienter på nio månader, vilket var tre månader snabbare än det vi själva hade predicerat. Mycket, mycket snabbare än det vi ser konkurrerande studier har gjort. Vi har också haft två stycken datavläsningar kring säkerhetsdata som då en oberoende expertkommitté har tittat på under studien. Bara kommit med slutsatsen till oss att vi ser inga säkerhetssignaler utan fortsätt studien enligt plan, inga förändringar. Det ger också ytterligare trygghet att det kommer att komma ner till, även om för oss blir ju när vi blir oblindade för studien och får resultaten, blir det ju jätteviktigt att kolla på säkerhet. Men vi tror att det kommer att koka ner till här, det är egentligen kan vi replikera den effekten vi hade i fas 2A. Då har vi ett otroligt starkt fundament att gå in i fas 3. Nu under sommaren så har uppföljningsdata pågått till dag 90. Vi räknar nu inom närmaste veckan i princip, eller veckorna, att ta in absolut sista datapunkten i studien. Vi kommer ju kommunicera det då också. Det driver då att vi kommer kunna kommunicera resultaten under Q4, som blir jätte, jätteviktigt. En avslutande sista bild. Vi ser verkligen att det finns här ett antal viktiga katalysatorer. Den absolut viktigaste förstås, datan i fas 2B-studien som driver, har vi ett fas 3-program. Har vi det, då har vi en otroligt, kan man säga, sänkt risk i det programmet. För då har vi kört två oberoende av varandra fas 2-studier som är ganska stora och i mångt och mycket bara replikerar över det vi ska göra i fas 3. Men det vi också jobbar med parallellt nu och som kommer hända direkt efter man har positiva data, förstås utforska och skicka in en ansökan till det vi kallar för breakthrough therapy hos FDA. Vi kommer ju också planera redan nu och prata med att man har det man kallar för end of phase 2-möten. Huvudsakligen med FDA, men även i Europa och kanske andra regioner också. För att låsa in hur en fas 3-design kommer se ut. Det kommer i mångt och mycket som visar vara konfirmerande av det vi redan vet egentligen. Samtidigt har vi sagt som bolag att nu är vi i en sån mogen fas. Har vi bra data nu, då har vi liksom mejslat ut. Det här är det sättet vi ska leverera läkemedlet till patienter. Det är det på det här sättet vi ska kommersialisera. Utifrån det har vi förstås också nu pågående och intensifierat alla affärsutvecklingsdiskussioner. För vi har också sagt det att även om vi operationellt kan genomföra en fas 3-studie själv, så tror vi att tillsammans med en partner som en utlicensiering eller ytterst en försäljning av projektet, det är ändå den primära strategin som bolaget har då. Det är det vi fortfarande jobbar utifrån. Sammanfattningsvis, spännande med data, men även med bra data så kommer det finnas ett antal väldigt viktiga triggers i närtid efter det. Det är väl egentligen där jag kan avsluta, så tar vi frågor. Stort tack. Jag har ju några frågor som vanligt, men jag tänkte att ni som sitter här med oss får jättegärna ställa frågor också. Jag utmanar de som tittar på oss live att också ställa frågor i chatten. Jag tänkte att jag börjar med min fråga. Du nämnde lite kort att ni har börjat förbereda er och arbeta inför fas 3. Vad är det, om du bara benämner kort, vad är det man kan göra redan nu? Vad är det man får göra? Hur lång tid tar det? Många grejer har ju väldigt långa ledtider där. Ja, kan jag tänka mig. Nej, men lite grann som de tre stora punkterna. Det ena är ju att se till att det är ju liksom själva kliniken, hur nästa steg och den designen av en fas 3-studie kommer ut. Det är inte så att det funkar inte så att man går och säger hej, vad ska vi göra nu? Utan man kommer med ett väldigt konkret förslag. Det är klart att då tittar vi både på de tekniska detaljerna i en fas 3-design, men man tittar ju också på de operationella aspekterna, det vill säga var och hur ska man köra det, vilka sites, vilka regioner och så. Sen är det en annan del som inte nämndes här, men som alltid händer väldigt mycket bakom kulisserna, och det är ju förstås produktion av läkemedlet. För det är ju också, kan man säga, en kontinuerlig resa där man inte är färdig, så att säga, optimerad när man går in i kliniken, utan det sker små utvecklingar, steg hela tiden. Där är vi också framme nu så att vi låser in processen, hur det här ska produceras, material för fas 3 och ytterst i kommersiell fas då också. Det är ju någonting som behöver synkroniseras också. Sen är det ju rent regulatoriskt att med breakthrough-ansökan som är jätteviktigt då, som vi också har förberett och naturligtvis behöver plugga in data för att kunna skicka in sen. Och under tiden vi pratade här så smattrar det på med frågor här i chatten. Här är en fråga som kommer från en som heter Darius. När ni talar med läkemedelsbolagen, är intresset störst för just acute kidney injury eller finns det även intresse för sepsis och transplantation? Ja, bra fråga. Och man kan säga så här att diskussionerna kan se väldigt olika ut, därför att eftersom det här är en sjukhusprodukt så ser vi att man kan nästan se olika kategorier av diskussioner egentligen. Det ena är ju att det finns ju bolag som har en väldigt tydlig franchise inom sjukhusvård och sjukhusprodukter. Och det är klart att de har ju ett intresse av en sådan här produkt, för det skulle ju kunna adapteras fort och de har redan försäljningskanaler och sådana saker då. Sen ser vi ju andra bolag, kanske storbolag, som har ett stort, ja, som är intresserade eller har då läkemedel om hjärta, kärl och njurar, vilket oftast då klustras ihop. Och de ser ju, kan man säga, både ett intresse av GTX-peptiderna, för att det är ju någonting som är större ekonomisk uppsida över tid. De letar efter nya mekanismer och då blir ju också, finns det ju ett intresse i primärprogrammet. Så det kan se olika ut. Men naturligtvis, eftersom hjärtkirurgi där vi har data, det blir det viktigaste. Men återigen, uppsidan och framförallt sepsis, inser jag att den är viktig. Och kan du med accepterbar risk gå in i ett fas 3-program med det så tror vi att det är väldigt, väldigt attraktivt också för många bolag då. Och med tanke på era nya förra veckans ben, här är en nyfiken herre som undrar vad man kan säga om de resultaten från Akita som ni tänkte presentera i november. Ni skickade ut några nyheter om det. Ja, vi precis, så att vi skickar ut så att vi har ett antal apps eller två abstracts accepterade nu för den största äntligen och mest tunga njurkongressen som kommer vara i Houston i Texas då här i november. Nu är det fortfarande så att de abstracts är under embargo så att vi får inte lov att prata om exakt vad de innehåller. Det vi kan säga är att det är ju ingen materiell ny information som på något sätt förändrar bilden eller vår syn på att vi har en bra potential att faktiskt utveckla det här till kommersialisering. Utan det är ju så kallade post-hoc-analyser men som egentligen bara stärker och där vi tittat då på olika subgrupper av patienter och försökt se hur de svarar på behandlingen. Så det är väl det vi kan säga. Men att ge exakt data kring det, det får vi inte lov att göra än. Nej, det får vi vänta lite på. Nej, en annan fråga här från chatten är om Pointer visar stark EGFR-förbättring, kan resultaten ihop med Akita då räcka för en accelerated approval? Eller krävs det kanske en interimutläsning eller vad krävs det mer? Ja, vi har sagt hela tiden att vårt grundscenario, och det är lite så för att det är en ny mekanism, vi är first in class, och det är också en indikation där det inte finns befintliga läkemedel. Då finns det en högre sensitivitet, skulle jag säga, hos myndigheter. Att man tar hellre en konservativ approach. Så att vi utesluter ingenting här, för det blir ytterst en myndighetsdiskussion. Men vårt grundscenario är att någon form av en registreringsgrundande studie kommer vi behöva göra. Sen exakt hur den kommer se ut, under vilka former, det är ju någonting som blir viktigt och också kan se olika ut beroende på vilket snabbspårstatus vi har och så. Men vi utgår ifrån att man kommer inte få ett marknadsgodkännande med bara pointerdata, det är vårt grundscenario. Och här är några frågor som passar väl in på mina också. Om man zoomar ut lite från Pointer, från hjärtkirurgi. Men hur ser ni på de andra programmen? Till exempel GTX-peptiderna undrar herren om man ska se på det som en spinout-licensaffär eller tänker ni driva de här programmen själva? Jag tänkte mest fråga om ni kan bara kort berätta vad som är nytt med de andra, med det som händer utanför Pointer. Ja, nej men om vi tar först GTX-peptiderna då, som vi inte pratat så mycket om här idag. Det vi framförallt ser, det är ju att om vi har positiva effektdata igen och i pointerstudien, det validerar ju återigen mekanismen. Har vi hittat en ny GLP-1-analog här, fast inom nuvärlden. Vi tror att den valideringen är ju extremt viktig för att kunna driva andra program sen, så det är ju nummer ett. Jag skulle säga att utifrån de BD-diskussioner vi har, så vi stänger inga dörrar här egentligen, utan vi vill behålla den optionaliteten. Vi kan se ett scenario där det behålls inom bolaget, men vi kan även se ett scenario där det blir ett delpaket även med RMC035, eller att de hålls som separerade. Så att jag tror att vi utesluter ingenting i det här läget, utan vi vill invänta data som kommer nu för du kan ha det bästa möjliga värdet till GTX-peptiderna. Det blir faktiskt väldigt bra avslut på det. Vi väntar på data. Det kommer bli väldigt spännande höst och vinter. Stort tack Tobias att du kom hit och stort tack till er som har varit här och lyssnat. Tack!