Välkomna till en presentation om Real Heart. Jag heter Ina Laura Perkins och jag är VD för bolaget. Idag kommer jag gå igenom en generell uppdatering om var vi står. Det ni ser på bilden, det är vår styrenhet, patientenhet. Redan här utmärker vi oss i att vi har en väldigt patientcentrerad design. Dagens patienter som behöver bära hjärtpumpar har en stor yttre enhet, extra sladdar, tunga batterier. Vi vill ju ha en enhet som är så att man kan leva ett vanligt liv med ett konstgjort hjärta. Vi är 17 FTE:er, alltså full time equivalence, i bolaget. Det grundades 2007 av läkaren Asad Najjar. Han är uppfinnare, fortfarande aktiv, är med på varenda djuroperation och jobbar också med nya patentuppfinningar. Vi har fått Humanitarian Use Device Designation av FDA. Och det är ju godkännande för, alltså det är FDA som ger godkännande för den största marknaden, det vill säga USA. Så vi jobbar dels mot USA och dels mot EU. Problemet som vi försöker lösa, det är hjärtsvikt. För det finns 64 miljoner patienter världen över som lider av hjärtsvikt. Det är en mycket dödlig sjukdom, många gånger kan man säga dödligare än cancer. 50% av patienterna dör inom fem år av diagnos. Och det finns inte så många bra lösningar för de här patienterna. Så när man får hjärtsvikt så kan det vara omfattande av vänstersidan, av högersidan eller av hela hjärtat. Och när det omfattar hela hjärtat så kallas det för biventrikulär svikt. Och det är det som vi arbetar med. Då behöver man ha ett nytt hjärta. Och det är där problemet är att det inte finns så många alternativ. Så många kanske har hört om hjärttransplantation. Men kruxet med hjärttransplantationer, det är ju bristen på organ. Det finns bara 8,000 hjärtan världen över för patienterna att dela på. Och om man tänker vad betyder det här i siffror, så har vi i Sverige 60 transplantationer varje år. Och det är 3,500 patienter som dör. Just det här glappet försöker vi lösa då med ett konstgjort hjärta. Vad finns det förutom hjärttransplantationer? Då har vi biventrikulära parakorporala lösningar som är på utsidan. Och de har ofta en ganska hög nivå av biverkningar. Vilket är varför vi tycker att den bästa lösningen, det är att ha ett konstgjort hjärta. Tittar vi på marknaden så har vi uppskattat att det är 21.7 miljoner patienter som lever med hjärtsvikt i EU och USA. Det är de två största marknaderna. Andra relevanta marknader för hjärtpumpar är Kanada, Japan och Australien. Sen så har vi en stor sjukdomsbörda i Indien och i Kina. Men där finns det inte lika stor användning av hjärtpumpar. Det är fortfarande väldigt nytt. Så därför ser vi dem som framtida marknader. Tittar vi sen på av de patienterna, okej, hur många har den svåraste graden av hjärtsvikt? Det här är ju en sjukdom som man inte kan bota, utan den kommer ju att avancera. Det finns inga läkemedel som fungerar och botar. Då är det 1,6 miljoner patienter. Sen av dem så är det ungefär 10% som har biventrikulär svikt. Så ser den globala marknaden ut för de här patienterna. Kostnaden för ett konstgjort hjärta ligger på ungefär $220,000. Om vi tänker vad betyder det i marknadspotential, så är det alltså $34 miljarder. Hur många kommer få hjärta per år? Då tittar vi på en andel av ungefär 25,000 patienter varje år som är i behov av ett konstgjort hjärta i EU och USA kombinerat. Men hjärtsvikt är en livsstilssjukdom. Allt eftersom att vi blir allt äldre, det finns riskfaktorer, man kanske inte rör på sig så mycket, så kommer hjärtsvikten att öka. Vi uppskattar att antalet konstgjorda hjärtan som behövs också ökar på samma sätt. Då blir det två till 2030 uppskattar vi 35,000 hjärtan per år. Då tänkte vi att om vi kopierar det mänskliga hjärtat, för det känns ju ändå som den mest naturliga lösningen. Evolutionen har ju tagit fram det mänskliga hjärtat. Det är energieffektivt, det är snällt mot blodet. Hur skulle det se ut då? Då tänker vi att det ser ut som Real Heart. Det är det som pumpar här i ryggen. Så jag tänkte att vi i det här läget skulle demonstrera de olika lösningarna som finns. Om vi börjar med det som patienterna har idag, så är det det här SynCardia hjärtat. Det har satts in i över 2100 patienter i världen. Det är det som man kallar för gold standard eller marknadsledande produkten. När vi gör våra tester så testar vi så mycket som möjligt jämfört med den här produkten, för vi vet ju att den räddar liv. Den här visar ju att konstgjorda hjärtan är inte science fiction. Problemet är ju dock att patienten har inte så bra livskvalitet. Sen 1980-talet fick de reimbursement 2008. Innan dess så fanns det ju ingen kostnadskod för konstgjorda hjärtan, och därför så gick det ganska trögt. Så det som ni hör nu, det är själva drivern. Den här behöver man bära med sig. Vi kan lyfta den. Så den här är 6 kilo väger det här. Och du har 3 timmars batteritid. Och du går omkring med det här ljudet hela tiden. Vår pump, hör ni, den låter också. Men det är på insidan av kroppen. Så när vi opererar in vår pump och stänger bröstet så hör vi ingenting. Vi måste använda ett stetoskop för att höra att pumpen pumpar. Medan det här kan du inte komma från som patient. Det innebär att om du går på restaurang så kommer andra att börja lämna borden runt omkring dig. Du kanske inte längre kan sova i samma rum som din partner. Eller snarare din partner kanske väljer att inte sova i samma rum som dig. Patienter har sagt att det är lugnande ljud för dem. För att de vet att så länge det låter så lever jag. Men det finns också tyvärr de som har valt att sluta sitt liv för att det inte, ja, det blir för jobbigt helt enkelt. Den här väger då 6 kilo och 3 timmars batteritid. Det är ganska tungt för mig. Jag har inte hjärtsvikt. Man tänker för patienter som är ganska svaga. Det är ju, man har ju gått från att vara sängliggande till att nu komma upp ur sängen. Då måste man bära med sig detta. Det kände vi, det vill vi ändra på. Vår patientenhet, den väger 1 kilo. Då har du, du kan gå runt med den här i hemmet. Kunna göra saker, gå tömma ur diskmaskinen och så vidare. Det väger väldigt lite. Du har 5-6 batteritimmar på det här. Och det kanske man tänker, det är inte så mycket. Men då kan man koppla till ytterligare ett batteri. Och då har man en lösning som nu väger 2 kilo. Så en tredjedel av det där. Och du har 4 gånger längre batteritid. Anledningen till att vi har det på det här sättet, liksom två symmetriskt tunga enheter, är för att patienter också klagar på att de får ont i nacken, de får ont i ryggen. De blir alldeles snea av att bära en tung lösning med på en axel. Så då tänker vi, men det här kan man ha kanske i en väst eller, ja, på det sättet som det är bekvämt. Sen har vi ju då vår pump. Som vi kan demonstrera. Vi behöver ju testa för det här ska vara säkert när det går i patienten. Så då gör vi kontinuerliga olika typer av uthållighetstester. Dels på komponenter, dels på system. Det här är en av våra första designer av uthållighetstestrigg. Som vi valt att visa upp här idag, bara för att demonstrera produkten. När vi opererar in den i operationsrummet, då behöver vi också kunna ställa in den. Då behöver vi ha ett interface till läkaren. Det här är vår mjukvara som vi kallar för vår Clinical Monitor. Vi kan köra den här på en liten tablet som man kan ha med sig, eller så kör vi den som nu när vi brukar göra våra djurstudier så brukar vi ha den på dator. Vi har en unik feature i vår pump och det är att den automatiskt pumpar så mycket som kroppen behöver. Det vi tänkte att vi visar här idag är just det här. När man går upp för trappan kommer mer blod in i hjärtat. Vårt hjärta är försett med trycksensorer som automatiskt känner av det här. Om ni lyssnar kommer det automatiskt att börja pumpa mer. Snabbare och starkare. Justeras i varje slag. Puls och slagvolym. Sen också procentsystol. Det här är då vår lösning jämfört med det som patienten har idag. Hur pumpar den då? Den pumpar ju som det mänskliga hjärtat. Här har vi det mänskliga hjärtat. Vi har en vänstersida och en högersida. Två individuella pumpar. Vi har förmak där uppe och vi har kammare. Ni ser den här rörelsen som är nedåtgående. Det kallas för AV plane displacement. Det var Stig Lundbeck i Lund, en läkare, som upptäckte att det här är det primära sättet som det mänskliga hjärtat pumpar. Och det var det som vår uppfinnare Asad Najjar ville kopiera. I Real Heart-lösningen har vi också två pumpar. En vänster och en högersida. Vi har två förmak där uppe och två kamrar där nere. Sen har vi ett AV-plan som rör sig neråt. Det är det sättet som pumpen pumpar på. Precis Precis som i det mänskliga hjärtat kan vi kontrollera den här rörelsen. Vi kan kontrollera pulsen, alltså hur många gånger per minut. Vi kan kontrollera slagvolymen, eller om man säger slaglängden, hur långt rör sig det här planet. Sen kan vi kontrollera procentsystol. Det är hur, vad är förhållandet mellan fyllnad och pumpande. I förmaket har vi de integrerade trycksensorerna. När mer blodflöde kommer in, ökar trycket. Algoritmen kommer då att justera så att ökar trycket över vårt måltryck, så pumpar det mer. Och är trycket lägre så pumpar det mindre. Det betyder att vi kan motverka risken för suction, som är en vanlig komplikation. Alltså man är ofta orolig för det här vid hjärtpumpar. Man vill inte att de ska pumpa för mycket, för då kan de suga in de väldigt delikata vävnaderna. Så man har då på insidan en hjärtpump. Man behöver plocka ut hjärtat. Vi har alltså då tagit bort hjärtat. Så nu finns det bara en liten tunn ring av förmaksvävnad kvar. Och till den så syr vi då fast en sådan här rund förmakskuff, kallar vi för. Den är väldigt mjuk och det betyder att den är ganska lätt att föra genom nålen. Och sen sluter den tätt. Och till den här öppningen sen, då kopplar vi på pumpen. Så att den kommer alltså sitta så här. Och sen måste blodet komma ut någonstans. Och det gör det då via såna här kärlgrafter. Och då skruvar man på dem och sen syr man det här på samma sätt. Väldigt mjukt och mjukt tygmaterial. Och det syr man då till orten. Och så sätter man dem till utflödena. Så i varje operation så behöver man ha två förmakskuffar, såna här ringar. Och så behöver man ha två stycken såna här kärlgrafter. Och vi använder också i operationen, så använder vi en slags dummy för att läkaren ska kunna passa sig in och passa in och planera operationen. Det ser lite liknande ut som en sån här. Det här är en modell som jag tar med mig på konferenser för att få feedback från läkare och sjuksköterskor. Det är alltså vänsterpump, den är lite större. Och högerpump. Man kan sätta in dem så att de liksom ligger löst, eller så kan man passa ihop dem. Och sen så kopplar man till förmaken här uppe och till källen här nere. Elen går ju sen då ut genom huden via en kabel. Så man behöver ha en kabel genom huden som kopplar in till styrenheten. Och det som är unikt då med vår produkt, det är tre saker. Dels är det den här naturliga designen att vi har två förmak, två kammare. Det gör att vi kan pumpa på ett väldigt naturligt sätt. Vi anpassar oss automatiskt till patientens krav på blodmängd. Och den är enkel att använda. Enkel att operera in för kirurgerna. Och enkel att använda för patienterna med det här interfacet som vi utvecklar. Så några fördelar. En enda kabel som kommer ut genom huden. Vi integrerar batterierna så att vi har inte tre kablar på utsidan som är det vanliga. Eller två såna här pneumatiska kablar som marknadsledande konkurrenten har. Batteritiderna är längre. Det är en tyst lösning på utsidan. När vi har stängt bröstet hör vi ingenting. Behöver använda stetoskop. Väldigt mycket mindre i det man bär runt. Väger mindre. Vi har en proof of concept på trådlös laddning. Men det är ingenting som vi utvecklar för första generationen. Utan vi tar oss till patienten. Sen börjar vi utveckla den trådlösa laddningen. Men vi vet redan idag att det fungerar. Vad har vi för konkurrenter? Vi har ju den vi demonstrerade, Syncardian. Det är en pulserande lösning. Men man ser det som är kruxet där är ju att det som är på utsidan. Med vikt och ljud och så vidare. Sen så finns CarMat i Frankrike. De finns fortfarande. Det är också en pulserande lösning. Men där har vi på samma sätt liksom tyngre på utsidan. Det väger mer. Det låter och så. Så det ger mindre patientlivskvalitet. Och sen så finns det BioVacore som är i USA. Och det är en kontinuerlig flödeslösning. Kontinuerligt flöde, det är vanligt i vänsterkammarcyster. Det var det som jag jobbade med förut och utvecklade. Men då jobbade jag som blodforskare i ett labb med utveckling av hur ska vi testa de här kontinuerliga flödeslösningarna på bästa sätt. För att man vet att de påverkar blodet. Och det det främst handlar om, det är ett koagulationsprotein som heter von Willebrand-faktor. Och det liksom nystar ut sig när det är i ett kontinuerligt flöde. Om man har ett pulserande flöde, då kan det veckla ihop sig igen och skydda sig. På så sätt inte degraderas. Patentportfölj har vi en och den är stark. Vi har flera lagerskydd på produkten. Men vi har också skydd för olika typer av andra lösningar som skulle kunna användas i andra teknologier. Som våra trycksensorer separat och styrning. I år har vi fått fem godkända patent. Det är främst i Asien. Vi har ett amerikanskt godkännande. Sen har vi två i Japan, ett i Kina och ett i Indien. Det vi jobbar med, det är att ta fram den prekliniska datan som vi vet är ett krav från FDA. Det är blodtester, uthållighetstester och djurstudier. Blodtesterna kan jag visa. Men uthållighetstester, det är dels såna här typer av riggar. Dels så är det på komponentnivå. Vi tänker ju så här att vi ska vara bäst på vår design. Vi ska vara bäst på att producera produkten. Men vi vill sen jobba med de som är bäst på tester. Kritiskt granska vår produkt objektivt. Därför så har vi inlett många samarbeten med olika akademiska institutioner. Det senaste nu i höstas är med Uppsala Universitet. Och där är det ett samarbete som vi har med vår blodforskning. Det är en blodforskargrupp vid Uppsala. Och sen är det en hjärtkirurg som heter Carl-Henrik Grindemo. Och han brinner för hjärtpumpar. Och vi tycker det är jätte, jätteroligt att samarbeta med honom. Och att ha fått hans välsignelse. Därför att Carl-Henrik Grindemo var den som var visselblåsare för Macchiarini. Så att han tycker att vi gör bra saker och är med i vår forskning. Det betyder jättemycket för oss. För att testa att den här produkten är säker så handlar det om blodflödet, blodflödesmönstret. Och det gör vi i samarbete med University of Basel i såna här CFD-modeller. Och sen handlar det också om att se hur fungerar det med kroppen. Och det brukar vi testa i en slags hybridsimulator heter. Och då får man såna här pulserande kurvor. Och så kan man köra igenom jättemånga olika scenarier och se hur pumpar det är. Till exempel i träning, i sömn. Och där har vi gjort studier då med Syncardian. Och de visar att Syncardian pumpar inte så mycket som det ska i träning. Medan Real Heart justeras fint i träningssimulatorn. Och vid sömn så pumpar vi då lägre också jämfört med Syncardian. Så vi är mer, vår produkt är liksom mer responsiv till vad patientens kropp behöver. Och det här året har vi publicerat i många vetenskapliga artiklar. Så det första är i Physics World. Och här ser ni en sådan här MR-studie som pågår vid Linköpings universitet. Och då kan de titta på själva blodflödet i pumpen. Så vi har MR-kompatibla pumpar specifikt för det här forskningsprojektet. Den studien publicerades också i Scientific Reports. Och sen har vi presenterat vid hjärtpumpskonferensen i Wien. Ett samarbete då mellan de här simuleringarna och MR-studien. Vi dök också upp i en bok. Så den här heter Management of Acute and Chronic Severe Heart Failure. Det är en bok som är skriven för läkare av läkare med syftet att uppdatera om vad det är som är nytt och som kommer. Sen var vi på framsidan på Artificial Organs. Det här är en av de främsta vetenskapliga tidskrifterna i det här fältet kring hjärtpumpar. Själva blodtesterna då, då testar vi på människoblod. Här är Real Heart. Här är marknadsledande produkten. Så här ser blod ut som inte har blivit pumpat. Det är alltså plasman är ljusgul och fin. När man pumpar så blir det alltid viss blodskada. Där har vi Real Heart. Det är en liten stegring av det som kallas för hemolys. Här har vi Syncardians. Den är ju väldigt, väldigt röd. Det innebär att vi har 80% lägre hemolys. Det här blodproteinet som jag pratar om, von Willebrand-faktor, skadas i kontinuerliga flödespumpar. Den här gröna linjen är en kontroll som vi har i labbet som är en kontinuerlig flödespump. Men det bevaras i pulserande pumpar. Både statiskt blod som inte pumpas alls, som då inte är skadat, och sen Syncardian och Real Heart är här uppe på samma linje. Det betyder att vi bevarar det här proteinet. Sen behöver vi testa djurstudier. Här ser vi hur den här kliniska monitorn ser ut när vi då har tagit ut hjärtat. Det här är från ett får som har fått Real Heart. Vad vi kan se är, om ni ser den här röda kurvan, det är blodtryckskurvan och den är fint pulserande. Och man brukar säga så här, 120 över 80 är det normala blodtrycket. Och vi kommer väldigt nära det. Vi har också ett normalt CVP som är kring 9 där. Men det viktiga är ju att se hur mår djuret. Beter det sig som ett vanligt får? Och det kan vi säga att det gör det. I det här läget när hon stod upp så hade vi 7 liter per minut i cardiac output. Och så fort hon la sig ner så gick det ner till 5. Så det var helt automatiskt styrt. Och hon rörde sig upp och ner precis som hon kände för. Och äter, vilket är ett väldigt, väldigt gott tecken. Här ser vi också att urinen är alldeles, urinen är alldeles klar där uppe. Det finns alltså inga tecken på blodskada. Och inte heller i plasman. När vi testar i labbet så är det liksom worst case scenario. Det finns inget organsystem som kan rena blodet. Medan i kroppen så har man ju alltid lite rening. Det är därför som vi inte ser någon hemolys i djuren sen. Vi ser jättemycket hemolys av hjärtlungmaskinen. Den skadar blodet enormt. Men inom 24 timmar är allt det här bortrensat av Real Heart. Vi jobbar ju för olika regulatoriska godkännanden. USA, största marknaden. Där fick vi i år det som kallas för Humanitarian Use Device Designation. Det innebär att man har möjlighet att gå på en lite snabbare regulatorisk väg till godkännande. Vi jobbar också för Bridge to Transplant. Där är vi sugna på det här som heter Breakthrough. Breakthrough Device Designation. Det brukar sägas att man behöver ha klinisk data för att kunna ansöka om det. Så det är lite längre i framtiden. Och sen är det ju CE-märke för den europeiska marknaden. I vårt team så har vi, förutom mig, till exempel också Ulf Källman. Han är hjärtkirurg och han var tidigare Chef för transplantationsenheten vid Sahlgrenska. Och det är tack vare Ulf som vi har fått sådant bra samarbete med Sahlgrenska sjukhuset. Det är ju ett av två transplantationssjukhus i Sverige. Det betyder väldigt mycket för oss att vi får vara med i det här samarbetet med dem. Under hösten så har vi opererat in 12 får. Vi gör ju sådana här, det kallas för övningsoperationer. Akuta operationer. Det är inte med syftet att få fåret att överleva, utan det är med syftet att få och förbättra operationsmetodiken. När vi nådde sju dagar, vilket var en stor milstolpe för oss i år, då var det så att vi stängde av pumpen. Och anledningen var för att det fanns lite blödningar som uppkommit under operationen som var svåra att adressera i fåret. Och nu gör vi sådana här övningsoperationer för att se hur tar vi på bästa sätt hand om djuret. För att vi ska ju inte testa djurmodellen. Vi ska testa pumpen på ett bra sätt. En annan person att nämna här är Thomas Finocchiaro som är vår Tekniska Chef. Han har doktorerat på utvecklingen av konstruerade hjärtan. Och det är inte många i världen som har gjort det. Och sen har han dessutom jobbat med en konkurrent innan. Han valde att komma till Real Heart. Och det som fick honom att komma till Real Heart det var att han tyckte att vi tar hand om helheten på ett sätt. Vi tittar inte bara specifikt på tekniken i pumpen utan patientupplevelsen. Hur är den? I vår styrelse så har vi Oscar Mellgren som ny styrelseordförande. Det vi tycker är lite extra roligt med Oscar är att han är väldigt, väldigt bra på produktion. Nu har vi satsat enormt på produktion under det här året. Vi har jobbat väldigt mycket med våra processer. Det ska gå smidigt att bygga det här hjärtat. Det ska gå på rutin och det ska vara högkvalitativt. Vi har ju varit ett R&D-företag som har jobbat med att ta fram prototyper. Men vi behöver göra den här industrialiseringsresan och verkligen börja producera produkter. Där har Oscar varit till stor hjälp. En annan person att nämna här är till exempel Magnus Öhman, som var tidigare VD för St. Jude Medical Pacemaker-organisationen när Sverige var världsledande på pacemakers. Sen har vi till exempel Oliver Foit. Han var Europachef för vår marknadsledande konkurrent. Och det är han som då har byggt upp marknaden. Han har läkarnätverken. När jag åker med honom på konferenser så kommer alla läkare fram och frågar: När är det dags? När kan vi börja? Och det är verkligen jätte, jätteroligt att jobba med Oliver, för att han har sådan god relation till alla de här läkarna fortfarande. Göran Dellgren är den professor vid Sahlgrenska som leder den här djurstudien åt oss. Och jag tänkte att jag går inte in mer i detaljer om vårt team. Men vi har ett fantastiskt team. Och det är folk över hela världen som jobbar med att få oss framåt. Vi får olika förslag från läkare också utomlands ifrån som vill hjälpa till. Men vad ska vi använda de här pengarna till då som vi har i vår, i den här emissionen? Produktion. Blir det här producerande bolaget som har rutinmässigt pumpar ut för högkvalitativa pumpar. Sen behöver vi också, för att göra det så behöver vi en bra lokal. Så vi kommer att göra en flytt till en mer ändamålsenlig lokal där vi kan öka upp vår produktion. De här prekliniska studierna, uthållighetstester, det är prio ett. Vi gör kontinuerliga uthållighetstester på komponentnivå, på systemnivå. Bland annat har vi testat vårt membran som vi anser vara den mest kritiska komponenten i vår konstruktion. Det har nu nått 21 månader och det pumpar hela tiden. Det är ingenting som vi stänger av. Vi behöver nå sex månader. Så där känner vi att okej, det är det mest kritiska och det har redan hållits så här länge. Det är väldigt bra. Djurstudier fortsätter med det. Målsättning 10 dagar med Sahlgrenska samarbete där. Och sen med blodtesterna så vill vi testa jämfört med lite andra pumpar som är på marknaden. Inte direkta konkurrenter. Men sådana som vi vet att läkarna är intresserade av. Och det är ju marknadsföring helt enkelt. Sen har vi regulatoriska kostnader. Företagskostnader. Nu tänkte jag att jag byter lite fokus och visar lite olika videos så ni kan ju inte komma in i vårt kontor. Men här tänkte jag att ni kan se lite grann. Det vi har här, det är sådana här membrantestriggar. Och de kör så här då kontinuerligt för att testa membranet. Det går lite snabbare än vad vi tänker att vi kommer pumpa i människa. Så det är något liksom accelererade tester. Och det är de här då som har stått. Och det vi har nått längst med, det som har pumpat längst är 21 månader. Nu kommer det låta lite. Nu går vi in i blodlabbet. Det var ett test i blodlabbet med Syncardian. Det är den typen av studier som faktiskt alla utför. Då måste vi testa sida vid sida med exakt samma blod för att få helt tillförlitliga resultat. Sen tänkte jag att vi tar och bara går bakåt i tiden och ser den absolut första uthållighetsriggen som Assad byggde i sitt kök. Redan då hade vi ju pulserande flöde. Men det var inte lika high tech som våra riggar är idag. Men det var ju det här som då visade att det fungerade. Han har en 3D-printad prototyp. Men nu när han kör en gång till så kommer ni kunna se att själva AV-plansrörelsen fanns ju där. Just det här är vad SVT tycker är så himla intressant. De gör just nu en dokumentär om hjärtsjukdom. Och har bett Assad att vara med och berätta sin resa. Så det kommer vara någon gång under våren som det kommer ses. ses. Och lite bättre ser det ut idag. Så det här är ju vår pump när vi kör i den här hybridsimulatorn. Det är den Vinnova-finansierade simulatorn som finns vid KTH. Det finns alltså ett handtal, kanske fem, sex sådana här i världen i lika många länder. Så nu har vi tack och lov en i Sverige. Vi behöver inte resa för den här typen av studier. Och då kopplar man in på det här sättet. De här olika kärlen är liksom förmak eller stora, stora kärl. De här cylindrarna. Och sen så ställer man in med datorn vad det är man vill testa. Och så kan man ju köra igenom en jätte, jättestor mängd olika tester på en dag. Och då får vi väldigt mycket data som vi kan använda för att förfina vår algoritm. Så jag tänkte att jag stannar här och svarar gärna på frågor om det är någon som har några undringar. Det som vi tänker krävs det är att man har, att man vet hur man gör en hjärttransplantation. Så det är ju de hjärtkirurgerna som man vänder sig till som är transplantationsspecialister. Vi måste ju träna upp dem. Det brukar man göra via djurstudier. Så det är ju vanligt när man säljer en sådan här produkt att man bjuder in, man gör en djurstudie ihop. De får öva, de får testa i en säker miljö. Sen går man då in på patient. Då brukar man också ha med en representant från företaget i operationssalen. Det är väldigt bra att vi får göra den här studien med Sahlgrenska nu. För då får vi också på samma sätt öva de rutinerna som vi kommer göra dem i framtiden när det är patienter. Man tränar ju upp en kund i taget och sen har man sig an nästa. Det var exakt det som Oliver jobbade med. Han var ju säljchefen och var den som utvecklade själva träningsprogrammet och materialet. Man får certifiera en kund och går man till nästa sjukhus och certifierar man dem. Vi uppnådde sju dagar och då såg ju vi att systemet fungerar. Det var det som vi kände att vi behöver se för att veta. Okej, nu behöver vi fokusera på produktion, kvalitet och uthållighetstester, medan de djurstudierna vi behöver göra för att få regulatorisk godkännande. Då måste vi nå lite längre. Men internt så känner vi okej, det här känner vi oss trygga med. Därför ville vi fokusera på internt för bolaget produktion. Sen det här samarbetet med Sahlgrenska. Att de får optimera själva operationsprocessen. De studierna som pågår just nu. Det är bara akuta studier. Då avslutar vi på operationsbordet. Vi tittar bland annat på, ska vi operera in genom bröstbenet som man gör i patient. Eller ska vi gå in via revbenet som vi har gjort tidigare. Torakotomi. Det är vanligt på får. Men det är också ett otroligt smärtsamt ingrepp. På människor vet vi att det är det. Det verkar vara det också på får. Vi försöker verkligen att optimera den här djurmodellen så mycket som möjligt. Sen har de lite andra intressanta idéer också kring hur man ska smärtlindra på bästa sätt. Utifrån vad man gör på patienten. Vi jobbar på att optimera allting. Sen kommer vi börja operera in också för kroniska försök. Men vi måste avsluta vår akuta serie. Vi måste få godkännande för etiskt godkännande för att få göra kroniska försök. Sen kommer vi gå över till det. Vi måste ju först göra klart vår preklinik. Men sen är det också två andra faktorer som väger in som vi inte själva har kontroll över. Det ena är ju liksom hur lång tid det tar för myndigheterna att göra sin process. Det andra är ju att läkarna själva måste vara helt nöjda. Skulle det vara så att de vill se ytterligare tester utifrån vad vi behöver göra som liksom minimum för regulatoriska godkännande, så kommer vi göra det. För det är de som har patientsäkerheten i sina händer. Vi försöker att inte jäkta där. Utan det viktigaste är att det blir rätt när vi kommer dit. Där har vi sett från våra konkurrenter att det kanske hade varit bättre att lägga mer testtid i bänktester än att gå till patient vid det laget. Vi gör slutlig montering i Västerås. Det är det vi tänker att vi fortsätter med. Sen tar vi in Sub Assemblies från olika leverantörer. Vi kommunicerar vad vi har för mål under nästa år. Så tar vi det steg för steg. Under nästa år så kommer vi jobba upp produktionen. Vi producerar många, många fler enheter. Sen kommer vi att satsa på det här med 10 dagars i djur. Sen 6 månaders uthållighetstester. Vi vet att just de här kraven är ju vad vi behöver visa upp för de regulatoriska myndigheterna. Och sen så har vi en pågående dialog med myndigheterna för att se. Är det något ytterligare krav som vi inte har förutsett utifrån de möten vi redan har haft? Och så får vi det guida oss. Ja. Då får jag tacka för mig om det inte är några fler frågor.