Så, välkomna allesammans till det här aktieägarinformationen, investerarmötet med Isofol. Vi har ett program framför oss, men innan jag berättar om det vill jag säga några väl valda varningar, disclaimers. Jag tänker inte läsa upp det här, men jag vet att ni är snabbläsare, så ni har redan hunnit till det här med jurisdiction. Därmed går jag över på det som är viktigt, nämligen målet för dagens möte. Vi ska försöka ge en liten update av vad som har hänt den senaste tiden, och det kommer Petter att göra direkt efter mig här. Därefter fortsätter Petter och ger en kapitulering av våra planer för framtiden och berättar om detta. Naturligtvis är ni nyfikna på den kliniska studien, och Roger hoppar in och berättar om vad som pågår och vad som vi kommer att göra. Sedan är jag tillbaka igen. Det är ju så att repetition är kunskapens moder, va? Så först står jag här och talar om vad vi ska säga. Och sen säger vi det, va? Men det litar vi inte på mig, utan det tar då Petter och Roger hand om. Och sen kommer jag tillbaka igen och talar om vad de har sagt. Och därefter så blir det frågor och svar, och då har vi en chans att checka att vi alla har fattat och är överens om vad budskapet egentligen var. Och med detta så, väldigt välkommen företagets CEO och VD, Petter. Stig tar nu över på scenen. Tack så mycket, Jan-Erik. Trevligt att se alla här i rummet. Jag vet att många också är med online. Just med tanke på det så är det säkert flera av er som inte känner till Isofol på djupet sedan tidigare, även om de flesta av er gör det. Så jag tänkte snabbt att jag skulle påminna om syftet med det här företaget. Vi har ju en stor och viktig målsättning framför oss, och det är att se till att förbättra dagens och morgondagens cancerbehandlingar med Arfolitixurin. Vårt mål är att med Arfolitixurin ersätta Leukovorin och därmed höja effekten av standardbehandlingarna för flera svåra cancerformer. Just nu så är det ju spännande tider på Isofol. Vi är mitt i en fas 1B2-studie i metastaserad kolorektal cancer, den tredje vanligaste cancerformen. Det här visste de flesta av er men kanske inte alla. Jag tänkte att vi skulle börja med att gå igenom det senaste som har hänt på Isofol-fronten, sista kvartalet och lite till, så där de senaste nyheterna helt enkelt. Det har hänt en hel del faktiskt. Vi har varit ganska upptagna på Isofol och flera stora milstolpar har nåtts. Först av allt så hade vi ju en nyemission som avslutades i somras. Den blev övertecknad, vilket var väldigt bra i ett bistert börsklimat som vi hade under våren och början av sommaren. Det gjorde att vi kunde ta in netto 84 miljoner kronor till bolagets kassa, vilket tillsammans med den kassa vi hade sedan tidigare nu sätter oss i en stark och bra position för att kunna driva våra studier framåt. Jag är väldigt tacksam till alla som var med i den emissionen. Det har verkligen lagt grunden nu för ett stabilt bolag som kan fortsätta med det kliniska program som vi har framför oss. Sen har vi också haft kontakter på andra sidan Atlanten. Vi har träffat FDA inom ramen för ett så kallat pre-IND-möte. Syftet med det mötet för vår del var att få FDAs bekräftelse på att vårt studieprogram, som det ser ut, är acceptabelt från deras håll och att vi därmed får grönt ljus att gå vidare till en formell IND och också då kliniska studier i USA. Det här är viktigt för oss för att USA är ju den största marknaden, är och förblir den största marknaden för Arfolitix Urin. Att veta om redan nu att FDA, viktigaste läkemedelsmyndigheten i världen, tycker att det vi gör är bra och sker enligt deras regler, var ett jätteviktigt besked. Vi är fria nu alltså att gå vidare till en formell IND om vi skulle vilja göra det utan att behöva justera vårt studieprogram nämnvärt. Så ett jätteviktigt besked från USA och från FDA. Sen har vi fas 1B-studien som har startats och nu är verkligen igång. Vi avslutade den andra doskohorten tidigare i höstas eller sensommaren. Och med det nådde vi en väldigt viktig milstolpe. Vi har alltså validerat den nya doseringssekvensen. Ni vet att vi nu ger Arfolitix Urin i en annan sekvens än vad man har testat tidigare före cellgifterna. Vi vet nu, baserat på de två doskohorter som har testats, att den här dosregimen är säker och tolereras väl av patienterna. Och det var ett mycket viktigt besked. Det andra som det förde med sig var att vi nu har testat högre doser av Arfolitix Urin, betydligt högre doser än de som testades i agentstudien. Och vi vet att också det är säkert. Jag ska komma tillbaka till senare varför det är så viktigt, för det är av större betydelse än vad man kanske skulle kunna tro. Men både Roger och jag kommer tillbaka till studien. Sen har vi också beslutat oss för att expandera fas 2-studien, den andra delen i den här nu pågående studien. Och det kan vi göra då efter nyemissionen när kassan är påfylld. Och vi förbättrar den studien rejält. Vi inkluderar en tredje arm som innehåller Levkovorin, vilket innebär att vi kan jämföra Arfolitix Urin med Levkovorin inom ramen för den här fas 2-studien. Det kommer göra studieresultaten oerhört mycket mer värdefulla. Också från externa intressenters perspektiv så kan det ju bli en transaktionsgrundande studie på ett helt annat sätt än vad den tidigare studiedesignen medgav. Förutom att lägga till en tredje arm med standardbehandlingen så har vi också breddat patientpopulationen. Vi tillåter fler olika former av 5FU-baserad kemoterapi, vilket gör att vi närmar oss den stora och breda patientpopulation som vi hoppas att Arfolitix Urin ska användas för när vi väl når marknaden. Studien nu, även om det är en fas 2-studie, liknar väldigt mycket en fas 3-studie, fast i naturligtvis i betydligt mindre skala. Det är rejäla förbättringar och förstärkningar av fas 2-studien som vi nu gör. Vi har meddelat tidigare att våra japanska partners, Sollei Shafarma, inte bara har klivit in som ägare i Isofol i samband med nyemissionen, utan också beslutat sig för att investera motsvarande 140 miljoner kronor ungefär i utvecklingen av Arfolitix Urin i Japan. Det är ett jätteviktigt besked för oss. Det innebär ju att världens näst största läkemedelsmarknad, Japan, mer eller mindre nu är så att säga hanterad från vårt perspektiv, och vi kan rulla vidare med studier i Japan. Till råga på allt så kan vi använda de här japanska studierna även i regulatoriska ansökningar i resten av världen. Det bygger helt enkelt ett större och mer robust studieprogram. Roger kommer sedan komma tillbaka till hur de här studierna kan vävas samman och så att säga ge en översikt över hela studieprogrammet inklusive Japan. Sen så hade vi den stora glädjen att släppa mycket positiva nyheter i morse, nämligen i form av ett nytt patent. Den europeiska patentmyndigheten har beslutat sig för att godkänna ett nytt patent på formuleringen, alltså produkten Arfolitix Urin. Det är ett av de starkare patenten man kan ha faktiskt. Det är ett viktigt skydd. Och det här gör att vi nu kan förlänga exklusiviteten för Arfolitix Urin en bra bit in i 2040-talet till 2043 som minst, kanske även längre än så. Det naturligtvis gör hela affärscaset runt Arfolitix Urin bättre. Vi jobbar vidare med patent. Det här var förhoppningsvis inte den sista patentnyheten ni fick höra, utan det finns mer spännande att berätta och mer spännande i görningen, både relaterat till produkten Arfolitix Urin, men också den kliniska användningen i form av nya doseringspatent och nya användningspatent. Det har varit ett fullsmockat kvartal, verkligen, där många viktiga milstolpar har uppnåtts. Med det så tänkte jag stänga nyhetslådan en liten stund och gå över till vår plan för värdeskapande och hur vi tänker oss att bygga verkligt värde, både för patienter och aktieägare och alla andra i det här företaget. Och jag tror att flera av er har hört mig berätta en version av den här planen tidigare. Nu kryddar vi den med de senaste nyheterna och bygger in det senaste evidensläget för produkten. Så det blir en liten ny aspekt på det hela. Men för att dra historien från början då så brukar vi ju säga att vi baserar värdeskapandet i Isofol på tre väldigt solida hörnpelare. Första pelaren bygger på att vi är verksamma inom kliniska områden där det medicinska behovet är väldigt stort. Det är cancerformer där dödligheten tyvärr fortfarande är väldigt hög och därmed finns det ett väldigt stort behov av bättre behandlingar och nya läkemedel. Och vi börjar, som ni vet, inom kolorektal cancer, men har sedan möjligheter att gå vidare till andra cancerformer. Och de har alla en sak gemensamt. Det är fortfarande alldeles för dålig prognos för patienterna. För det andra så har vi ju Arfolite Urin, och det är inte vilken produkt som helst. Det är en läkemedelskandidat som har väldigt mycket data bakom sig och som har en verkningsmekanism som gör att den verkligen har potential att fylla ett viktigt gap i dagens behandling av de här olika cancerformerna. För det tredje, rent kommersiellt, så pratar vi om väldigt stora marknader. Kolorektal cancer, bara marknaden för metastaserad kolorektal cancer, är värd drygt $7 miljarder. Så det är väldigt mycket pengar vi pratar om. Arfolite Urin har potential att ta en stor och viktig position på den här marknaden. Men jag tänkte att vi börjar nu i området ett, det stora medicinska behovet. Här så kommer jag faktiskt lämna över till Sebastian Stinsing, Professor på Charité i Tyskland, som samarbetar tätt med oss och också är huvudprövare i nuvarande studien. Jag hade förmånen att träffa honom i samband med ESMO-kongressen, en av världens viktigaste cancerkongresser, för ett par veckor sedan, och vi satt ner och pratade lite grann om Isofol, Arfolitix Urin och hur han ser på vår produkt och vilken roll den kan fylla. Ska vi se om vi får igång den här filmen. So basically we are now in the day after ESMO 2025. It's a pleasure to have you here in Berlin, where I'm heading the Department of Hematology, Oncology and Cancer Immunology here at Charité in Berlin. And during the last six and a half years that I've been heading the department, we really built up a large program investigating the treatment of GI cancers and in specific optimizing the treatment of colorectal cancer. And that is why we are so happy to be collaborating with you on the development of Arfolitix Urin. Charité is the primary study center, and you are the principal coordinating investigator, which we are of course very happy about. But I would like to hear your view. Why do you think a product like Arfolitix Urin has a role to play in the treatment landscape of, first of all, metastatic colorectal cancer? Sure. The base of treatment in colorectal cancer is 5FU-based chemotherapy. What's quite interesting when we look into the developments over the last years, where we have more and more precision oncology options that today, and we just witnessed this this year's ESMO, those precision oncology and also immune oncology substances are combined with traditional backbone chemotherapy. By doing this, we are seeing amazing outcomes. Obviously, the backbone chemotherapy is there to stay. Of course, if we are able to optimize this kind of backbone chemotherapy by adding Arfolitixurin instead of Leucovorin to the 5FU-based chemotherapy, there will be a big step forward for our patients and a big step forward towards a more efficacious treatment of those cancers. Do you see that opportunity also in other types of tumors outside colorectal cancer? Absolutely. I mean, GI cancer stands for around about 25% of all neoplasms per year. I would say 95% of those cancers are treated with 5FU during neoadjuvant, adjuvant and metastatic treatment, right? So there's a lot of potential here. Also outside the GI cancer world, 5FU-based chemotherapy is used, for example, in lung cancer, but also in breast cancer. So you see there's really a broad interest of optimizing 5FU-based chemotherapy. Very interesting. Lastly, I have to ask you, we are in the middle of an ongoing phase 1B trial right now. What can you tell us about its progress so far without revealing too much of the data? So of course, so basically we are treating patients with metastatic colorectal cancer within this trial. We are right now still in the dose optimization phase. So far, with higher doses at each cohort, we are very happy about the progress of the trial. The patients do not really have, at this point, side effects that were unexpected, so no new or unexpected side effects. Also the administration, which is done by my study team, is quite easy. From our side, there are no problems with the trial right now. We are looking forward to, yeah, I think we have two more cohorts to go. Thank you very much, Sebastian, for having us here at Charité. Pleasure to meet you and look forward to a continued interaction with you. Sure, it was a pleasure. Thank you. Ja, Sebastian Stinsing, som ni förstår är vi tacksamma för att han samarbetar så nära med oss. Han är ju en av de absolut bästa på området och vet vad han talar om. Och det är betryggande, tycker jag, att höra att han ser en så stor och viktig roll för Arfolitix Urin. Med det så tänkte jag att vi går in på den andra hörnpelaren i värdeskapandet, och det rör Arfolitix Urin specifikt och varför vi är så säkra på att den här produkten har väldigt stora möjligheter att komma med värde till de här fälten. Vi börjar med en kort repetition om hur Arfolitix Urin funkar för de som inte känner till det sedan tidigare. Det är ju så här att med 5FU-baserad kemoterapi så vill man åt ett speciellt mål, ett enzym som heter TS, och binda upp det helt enkelt. TS-enzymet driver tumörcellernas tillväxt för att göra en lång historia väldigt kort. Så man ger 5FU, som ni har hört tusen gånger vid det här laget, det omvandlas till en substans som kallas för F-dUMP, och F-dUMP binder till TS i ett ganska instabilt komplex, och den här uppbindningen av TS är inte speciellt effektiv. Däremot finns MTHF, egentligen då Arfolitix Urin, närvarande i höga koncentrationer när den här komplexbildningen startar. Då får man en så kallad ternärt komplex där de tre komponenterna sitter ihop stabilt och under lång tid, alltså en effektiv inhibering av målenzymet TS. Det är så här enkelt egentligen. Det är det här man vill åstadkomma både med Arfolitix Urin och med dagens Levkovorin. Vi hävdar ju att Arfolitix Urin har bättre förutsättningar att åstadkomma det här än vad Levkovorin har, och jag ska strax gå igenom vad det grundar sig på. Summa summarum i alla fall, när det TEN-komplexet har bildats så får man en effektiv inhibering av TS som till sist leder till att tumörcellerna inte överlever. Och varför kan då Arfolate göra det här bättre än Leukovorin? Ja, det hänger ihop med hur produkterna är konstruerade, och det är faktum att Leukovorin är en så kallad pro-drug. Den är alltså inte aktiv när man ger den, utan det krävs att den konverteras och metaboliseras i flera steg innan den blir till den här substansen MTHF. I kontrast till Arfolate, som är den här aktiva metaboliten från början, så att man inte är beroende av någon konvertering eller metabolisering överhuvudtaget. Och vi har redan sett och visat det i flera studier att det här leder till betydligt högre nivåer av MTHF i tumörvävnaden jämfört med Leukovorin. Och vi har också sett något annat väldigt spännande, och det är det att effekten av Arfolitix Urin verkar öka med dosen i motsats till Levkovorin. Och vår målsättning nu är att bevisa i studien som pågår att vi också ser förbättrade patientutfall tack vare det här. Men för att komma tillbaka till det första då, det här med högre koncentrationer av MTHF, här är en studie som tydligt visar på det här. Man ser flerfalt högre nivåer av MTHF i tumörer efter Arfolitix Urin-administrering jämfört med Levkovorin-administrering. Lila staplarna är Arfolitix Urin i olika doser, och de grå staplarna är jämförbara doser av Levkovorin, och ni ser att staplarna är betydligt lägre. Så att det här är visat. Och då kommer ju frågan: hur kommer det sig trots det här att vi inte såg ännu bättre resultat i den fas 3-studie som Isofol har bedrivit? Där visade man ju att produkten var minst lika bra som Leukovorin, men inte bättre. Man mötte alltså inte den primära endpointen. Vi har nu kommit fram till att det beror på två huvudfaktorer. Först och främst timingen. För i den här fas 3-prövningen så gav man Arfolitix Urin en halvtimme efter cytostatikan, 5FU, i motsats till kontrollarmen med Leukovorin i samma studie där man gav Leukovorin före cytostatikan. Det innebar att man egentligen jämförde två armar som gjorde två helt olika saker. Man hade en kontrollarm med Leukovorin där man hade lyckats få upp nivåerna av MTHF innan 5FU kom in i bilden, som man jämförde med Arfolitix Urin, där man förvisso fick upp nivåerna av MTHF, men mycket senare. Och sannolikt då så kunde inte Arfolitix Urin hjälpa till att binda till det här ternära komplexet i tid. Den andra aspekten, också viktig, det handlar om dosnivån, för att i agentstudien så gav man betydligt lägre doser av Arfolitix Urin jämfört med Levkovorin. Det blev lite av en päron-äpple-jämförelse på grund av det. För att ge en jämförbar dos hade man behövt ge ungefär två gånger mer Arfolitix Urin än vad man gjorde. Det innebar också då att jämförelsen mellan de två studiearmarna inte blev helt rättvisande. Framför allt så tog man inte vara på det dos-responsförhållande som vi har sett med Arfolitix Urin, alltså att högre doser också väntas leda till högre effekt. Jag ska komma tillbaka till det här alldeles strax, men för att sammanfatta fynden om agentstudien så kan man säga: för lite läkemedel, för sent i tid. Man fick då lägre TS-inhibering och därmed en lägre effekt. Och nu blir det spännande, för nu ska jag visa några studier som visar på det här dos-responsförhållandet, och det är ett viktigt fynd som verkligen skiljer ut Arfolitix Urin från Levkovorin. Den här studien visar dioxyridin-koncentration på y-axeln. Man kan säga att det är en form av surrogatmarkör för effekt, och så visar den dosen av de olika läkemedlen på x-axeln. Röda grafen är Levkovorin, och man ser där att det spelar ingen roll hur mycket mer Levkovorin man ger, effekten ökar ändå inte. I motsats till Arfolitix Urin, där förhållandet nästan är proportionellt, så mer läkemedel ger också högre effekt. Det här är naturligtvis väldigt intressant och verkligen särskiljer läkemedlen från varandra. Det finns en annan studie som också gjordes under det senaste året egentligen, som visar exakt samma sak, fast med en helt annan metod. Här ser vi olika dosnivåer av Levkovorin i de blå boxarna, jämfört med Arfolitix Urin i de orangea boxarna. Man ser att när man höjer dosen Levkovorin, går från en låg dos till en dubbel dos, så händer det inte speciellt mycket effektmässigt. Man går från en skillnad på 6% ungefär till 9% när man lägger till Levkovorin. Däremot, när man lägger till Arfolitix Urin, så är effekten högre från början, en skillnad på 21%, och när man sedan dubblar den dosen så får man en skillnad på 120% jämfört med innan man lade till Arfolitix Urin. Så en väldig skillnad mellan de här två produkterna. Det finns en tredje studie som vi har pratat om vid tidigare investerarmöten som visar på samma sak. Den visar på mycket, många olika saker, men bland annat då att effekten var högst i den grupp som fick högst dos av Arfolitix Urin. Så det är väldigt spännande fynd. Man kan sammanfatta det här, det jag just har berättat, med tre huvudfaktorer. För det första så har vi en produkt nu då som har redan visat sig vara effektiv. Vi har ju visat i en stor global fas 3-studie att Arfolitix Urins effekt var lika bra som Levkovorin, eller bättre för den delen i vissa populationer, även med en suboptimal dosregim där produkten gavs sent och i låg dos. För det andra så har vi då väldigt spännande data från prekliniska studier som visar att en högre dos som man ger tidigare i tid också bör leda till högre effekt. Det hade varit en sak om vi hade visat det här i en studie, nu har vi visat det i två eller tre studier, så att det börjar verkligen bli solida data. För det tredje, säkerheten i att ge högre doser har vi också bekräftat tidigare. Vi har gett doser upp till 500 mg i friska frivilliga. Det är den högsta dos vi kan gå till i den här nuvarande studien. Vi har redan nått en dosnivå på 200 mg och sett att den är säker och tolereras väl. Återigen, tre komponenter i den här evidensplattformen som är väldigt solida. Med det sagt så kommer jag till den nuvarande studien, fas 1B-studien. Vi har släppt information gradvis om säkerhetsaspekter och annat i de kohorter vi har testat. Och för en period sedan så berättade vi att den andra doskohorten på 200 mg har passerats, granskats av studiens oberoende säkerhetskommitté, och de har kommit fram till att Arfolitix Urin är säker och väl tolererad också på den dosen. Det här var ett väldigt stort budskap som jag inte tror att man har förstått. Men dels har vi då visat att den nya administreringsregimen med så att säga att man ger produkten före 5FU är säker och väl tolererad, och vi har visat att höga doser med den här nya doseringssekvensen också fungerar. I ljuset av det dos-responsförhållande som vi har beskrivit så blir det väldigt, väldigt intressant, för nu är vi alltså uppe på höga doser som bör kunna ge väldigt god effekt. Tyvärr så kan vi ju inte säga så mycket om det vi har sett effektmässigt hittills. Det finns många olika regler och etiska överväganden när det gäller att berätta hur resultaten ser ut under pågående studie. Men det vi kan säga är ju att säkerhetskommittén har granskat patienterna. De tittar naturligtvis på en helhetsbild, både säkerhetsmässigt och effektmässigt, och har alltså kommit fram till att vi bör fortsätta till högre dosnivåer. Det är ett väldigt positivt besked. Nu befinner vi oss i 300 mg-kohorten, den tredje kohorten, och jag ser verkligen fram emot att kunna komma tillbaka när den är slutförd och berätta mer om hur den har gått. Innan jag lämnar över till Roger som ska berätta mer om studien så tänkte jag bara beröra de kommersiella aspekterna, tredje delen i vår plan för värdeskapande. Här kan vi bara konstatera att vi har en väldigt stor marknad, bara inom kolorektal cancer, som sagt, metastaserad kolorektal cancer uppnår marknaden ungefär $7 miljarder. Och våra analyser som är genomförda av en oberoende tredjepart visar att vi bör kunna nå en bruttoförsäljning på $1 miljard när vi är på vår toppförsäljning. Det gäller bara i USA, och det gäller bara i metastaserad kolorektal cancer. Till det kommer sedan då naturligtvis flera marknader, för världen är tack och lov större än USA. Vi har Japan och Kanada där vi har kommersiella partners redan, naturligtvis hela Europa, Mellanöstern, ja, och Asien. Sedan så, som Sebastian var inne på i sin berättelse, så bör man också kunna lägga till andra indikationer, först och främst inom kolorektal cancer där vi kan röra oss från metastaserad sjukdom till adjuvant och neoadjuvant behandling. Sedan andra solida tumörer där 5FU-baserad kemoterapi används. Marknaden potentiellt sett är stor. Något annat kan man inte säga. Med det så tänkte jag nog lämna över till dig, Roger, så ska du få berätta ännu mer godbitar om studien. Tack, Petter. Tack. Ja, Roger Tell, känner igen många av er. Kul att ni ville komma hit idag och lyssna på oss när vi ger en uppdatering. Det är klart att den kliniska studien är ju alla intresserade av, och man vill veta så mycket som möjligt. Men som Petter sa så är vi begränsade att berätta om det som inte är huvudfokus, det vill säga säkerhet för patienten. Vi samlar in all upptänklig information om patienterna, men den typen av resultatbeskrivning kommer vi att behöva återkomma till. Som vi har hört så arbetar vi ju aktivt med Charité-sjukhuset i Berlin. Varför då? Jo, för att det är ett av de bästa i världen, skulle jag vilja säga. De är väldigt vana att bedriva klinisk forskning, och just kolorektal cancer är de superspecialister på, skulle jag vilja säga. Att de då har en studievana, de är vana att hantera alla de saker som tillkommer när man tar in en patient i en studie som inte vanligtvis finns med när man behandlar en patient utanför studiemiljön. Men det är de duktiga på. Vi tar in, eller Charité tar in patienter med metastaserande kolorektal cancer som får sin första behandling för en metastaserande sjukdom. Det är ju samma patientpopulation som vi hade i fas 3-studien. Skälet till det är ju att vi tror att det är en väldigt lämplig indikation att bedriva forskning på där man använder 5FU som basen för behandlingen. Men också att det finns en stor volym. Det är en vanlig sjukdom, tyvärr, men det underlättar när man då ska hitta patienter som passar för vår studie. För att så är det också att alla patienter gör inte det. Vi har ett antal kriterier som vi kräver att man ska ha, och sedan har vi lika många kriterier som gör att man inte kan vara med. Det är ett pussel man lägger, och sedan ska patienten också vilja vara med. De flesta tycker att det är intressant och vill gärna vara med, men på grund av att det är lite mer insatser, det är lite mer blodprover, lite mer röntgen, så skyggar en del och vill inte vara med. Det respekterar vi förstås. Sedan är det också så att i första linjens behandling, alltså den första behandlingen man ger för en spridd kolorektal cancer, så ingår det också andra läkemedel. Och det är ju för att optimera effekten. Så istället för att höja dosen på ett enskilt läkemedel så kombinerar man det på ett smart sätt så att man får den högsta möjliga effekten, men den minsta biverkningsgraden för var och en. Och även i den här studien så kommer vi att, eller så kombinerar vi det med en regim, en blandning av läkemedel som kallas för FOLFOX. Och när vi då byter ut Levkovorinet med Arfolitix Urin så blir det Arfox, så vi pratar om Arfox-regimen som vi använder. Men det tar inte slut där, utan sedan kombinerar man det också med en antikropp, och i det här fallet så är det en antikropp som heter Bevacizumab. Det är många svåra ord. Man kan också säga Avastin om man nu vill söka på det. Och då får man en bra kombination av läkemedel som är det som man ger för den här typen av patienter i första linjen. Och som Petter har gått igenom här så ger vi det nu med, vi delar inte upp den i två utan vi ger den vid ett tillfälle. Vi ger det som en kort infusion, och vi ger det före 5FU. Och därigenom så optimerar vi effekten av Arfolitix Urin i samband med de andra läkemedlen. Så här ser den ut, trappstegen kan man kalla det. Det här är ju fas 1-delen eller fas 1B som nu pågår. Och vi räknar med att ungefär 20 patienter kommer att behövas för den här delen i studien. Och vi börjar på 120 mg som är då den totala mängden som användes i agentstudien, i fas 3-studien. Och så går vi upp till 500 mg som är den högsta dosen som vi har testat, och det var då i friska frivilliga för många år sedan. Men där har vi data på det. Och så kan man då kliva uppåt och varje sådant här steg som är där man behandlar patienten under en månad, och sedan ska man granska det, sätta ihop det, ta fram alla tabeller och analyser, och så ska man träffas och prata om det. Och då är det den här säkerhetskommittén som samlas. Och där är Professor Stinsing ordförande i den gruppen, och sedan har vi ett par stycken till som är medicinska experter. Man har med Medical Monitor från DCRO, det är bolag som hjälper oss att bedriva studien i Tyskland. Och en massa andra människor också. Och vi är med, och jag är med också och tar beslut i slutändan. För att de rekommenderar då, vad gör vi nästa steg? Går vi upp en dos? Hur många patienter ska det vara? Så får jag en rekommendation, och så kan jag säga ja eller nej till det. Så att ungefär 20 patienter. Sedan är det lite teknisk teknikalitet här att vi använder en design som kallas BOIN, som är en speciell matematisk modell där vi kan gå upp i dos, men man kan också välja att gå ner för att sedan gå upp igen. Så att den är väldigt flexibel, och det är något som myndigheterna gillar. Vi gör ju det som myndigheterna gillar ofta, för då blir det mycket lättare för oss. Syftet med den här, det är ju då att klättra upp och hitta den högsta tolererbara dosen som patienten tolererar och inte får för mycket biverkningar. Och då går man in i den i fas 2-delen som är då dosoptimiseringsdelen. Och om man tittar längst till höger där, den övre violetta boxen så står det MTD, och det är då den maximala tolererbara dosen. Och det här är något hyfsat nytt påfund som FDA har drivit i ett projekt Optimus, just för att plocka fram inte bara den högsta tolererbara dosen, men också en dosnivå under, för att få fram den dos som sedan ska gå in i vidare utveckling i en pivotalstudie, en registreringsstudie. Så att syftet med det här är då att plocka fram MTD, och sedan välja en dos under som man fortfarande tror har effekt, men som man gärna vill jämföra med som ligger lägre. Och patienterna kommer att randomiseras. Och det här är ungefär 40 patienter. Det här är ingenting som vi kommer att köra bara på Charité, utan vi håller just på med att välja andra sjukhus, framför allt i Tyskland, att vara med i den här delen av studien. Men vi kommer också att titta på andra länder om det är så att vi tycker att vi inte hittar de sjukhus vi vill ha. Vi har redan ett antal som vi är intresserade av, och de är intresserade av att vara med i den här delen av studien. Och det koordineras också av Sebastian Stinsing, förstås, så att han är med i alla de här stegen. Men det tar inte slut där, utan som Petter också sa så i och med att vi har fått utökade resurser i och med den nya emissionen så har vi också möjligheten att få ut ännu mer information från studien. Vi lägger också till en standardarm. Inte bara att vi kan jämföra två doser, utan vi kan också jämföra det mot en standardarm. Att jämföra två doser är någonting som myndigheterna kräver. Att lägga till en standardarm gör de inte, men de har ingenting emot det. Det här var någonting vi diskuterade på det så kallade förmötet, pre-IND-mötet med FDA här i somras, och de gillade vad de såg, både den här biten och förslaget att lägga till en standardarm. Och då har vi också möjligheten att öka det totala antalet patienter i den delen till omkring 60, är tanken. Och då kommer patienterna att randomiseras till en av de här armarna. Vi har också utökat patientpopulationen så att vi tar in en större grupp patienter än den som är med här för att mer likna en vardag på sjukhuset där det finns en blandning av de här patienterna förstås. Det möjliggör också att vi kan behandla med alla de möjliga kombinationerna som används till de olika patientgrupperna. Sedan den sista delen, det är att vi också har möjligheten då att lägga till en liknande studie i Japan. Det är väldigt bra. Varför då? Jo, för att dels så får vi en asiatisk population som vi också kan väga in sedan när vi diskuterar med bland annat FDA om den fortsatta utvecklingen, att vi har vi kommer att ha mycket data på en asiatisk population, en japansk population med en högre dos än den vi hade i fas 3-studien. Vi har sagt att kring 20 patienter, var vi landar när det gäller antalet i Japan, vet vi inte ännu. Vi håller på att förbereda ett paket som ska skickas in till den japanska läkemedelsmyndigheten PMDA. Vi hoppas på ett möte i början på nästa år för att diskutera det, för att sedan kunna gå in med ansökan senare under våren. Så det är tanken. Som vi har hört här så har vi nu klättrat upp till den tredje dosnivån. Och varje dosnivå efterföljs av analyser och sammanställningar och diskussioner. Sedan släpper man upp en dosnivå till. Det kan också bli att man vill stanna kvar på samma dosnivå och behandla fler patienter. Är det för mycket biverkningar så kan det också vara att man vill gå ner en dosnivå och se någon patient till på den lägre. Men syftet är att hitta en så hög dos som möjligt. Men redan nu så har vi då 200 mg-nivån. Om inte avklarat så har vi gått vidare därifrån. Det i sig är ju en väldigt positiv sak om man jämför med hur doserna såg ut i fas 3-studien och med tanke på hur de här nya försöken vi har gjort, där vi prekliniskt har kunnat visa på en ökad effekt när vi går upp i dos. Så att det och den högsta dosen har vi då satt till 500. Det är ju den högsta dosen vi har använt, och det var friska frivilliga. Men där hade man inte med någon cytostatika i det, utan där har man bara gett Arfolitix urin. Så att det gäller att skynda på långsamt. Säkerheten går först. Men vi samlar ju också in effektparametrar här. Det tar ju lite längre tid. Vi har en månadsuppföljning när det gäller biverkningar, och det är det vi tittar på. Effektdelen kommer ju mycket senare, så att det blir en fördröjning där. Men vi har möjlighet att få det också. Det är ju en del av den totala beslutsprocessen som det bakas in i. Och det här att vi nu har kunnat komma upp till 300 och passera 200-nivån är någonting som validerar den nya dosregimen, den nya sekvensen där vi ger det innan med en högre dos och vid ett tillfälle. Vi samlar också in väldigt mycket andra prover. Till exempel så tittar vi på exponeringsnivåerna i blodet för att kunna jämföra det med hur patienten mår, för att sedan kunna också presentera det inför myndigheterna. Och det är någonting de har efterfrågat. Sammanfattningsvis så flyter studien på. Vi tycker att vi har sett en bra säkerhetsprofil så här långt. Och vi samlar som sagt var in alla typer av data inför varje möte som vi har med studieteamet och den här oberoende säkerhetskommittén. Men också för att förbereda de interaktioner som vi kommer att ha med myndigheterna framöver. Och engagemanget på Charité, som det just nu är bara, är väldigt stort. De letar patienter åt oss och tar med patienter, förklarar hur studien är tänkt att genomföras och väljer ut de patienter som passar för den här studien. För det är inte säkert att alla patienter passar att vara med i en studie alls. Utan det måste vara ett engagemang från patienten också, där de ska ha möjlighet att komma in till sjukhuset lite oftare. När det gäller samarbetet med Charité så de här uppdateringarna med en standardarm är någonting vi har diskuterat väldigt mycket med Sebastian framför allt. Sedan har vi också ett rådgivande organ, ett advisory board, som också har varit en stor del i den här beslutsprocessen. Vi tar också prover för så kallad biomarköranalys. Det är både tumörvävnad men också från blodet, där man kan spåra tumörceller där också, och sedan dra slutsatser kring det. Vi får återkomma kring den biten. När det gäller Zulejia så är de också väldigt dedikerade till det här programmet. Vi kommer som sagt att approchera de japanska myndigheterna inom kort, och det är ju med stöttning av det vanliga studieteamet, så att det blir ett samarbete. Vi kommer att göra den här rådgivningen tillsammans med Zulejia så att vi fortfarande finns med och har kontroll. Sedan har vi också de möjligheterna när vi har fått in den här typen av data från Japan att lägga ihop all data, göra en typ av metaanalys och därmed öka upp det totala antalet ännu mer. Jag tror jag stoppar där. Jag tror att det är dags för herr ordförande igen att tala. Tack, Roger. Tack, tack. Så då är vi inne på mitt nästa avsnitt, och jag skulle vilja gå tillbaka till 2022 i augusti när vi fick resultaten från agentstudien. Vad visste vi då? Jo, vi fick reda på att vi hade, som Petter sa, jämförbara resultat i både standardarmen med Leukovorin och vår arm med Arfolitixurin. Trots att vi gav en betydligt lägre dos Arfolitixurin. Vi gav ju dosen 60 plus 60 mg, och den jämförbara dosen skulle ha varit 200. Vi tror att antagligen var det huvudsakligen den första av de här armarna som på 60 mg som var verksam. Så att vi jämförde egentligen 60 och 200. Det andra vi visste var att sedan lång tid så hade vi studerat, och de resultaten kom redan i den så kallade 002-studien 2015. Att om man ger en ökad mängd Arfolitix Urin så ökar mängden metylentetrahydrofolat. Den ökar betydligt mer än om man ger Levkovurin. Det var redovisade Petter i en av sina diagram just detta. Men det är naturligtvis så att vi är inte ute efter att ge mer metylentetrahydrofolat till patienterna. Vi är ute efter att rädda livet på dem. Eller förlänga den behagliga tiden om det är en palliativ behandling, så att det blir så lång överlevnad som möjligt. För att åstadkomma detta så är det ju inte metylentetrahydrofolat vi ska titta på. Vi ska titta på det som Petter visade. Nämligen triumviratet som vi hade mellan vårt enzym TS och 5FU, den aktiva ingrediensen och metylentetrahydrofolat. Metylentetrahydrofolat, MTHF, dess funktion det är att hjälpa 5FU så att det binder under så lång tid som möjligt till medylasyntas. Det är enzymet. Och varför vill man binda det? Jo, enzymet hjälper till att cancercellerna förökar sig. Kan vi suga upp allt enzym så finns det inget enzym kvar som kan hjälpa cancercellerna att föröka sig. Då dör de. Och det är det vi vill åstadkomma. Petter har berättat två prekliniska studier. Och därtill så kom att Helena fick klart sin modellstudie under samma tidsperiod som är en klinisk studie. Alla tre visade att ger vi en ökad mängd Arfolitix Urin så är det inte bara så att vi får in mer metylentetrahydrofolat i cancercellerna. Utan vi inhiberar, blockerar trimedylasyntaset för att hjälpa till att öka cancercellerna. En av studierna visade också klart och tydligt att vi dödar cancercellerna i större utsträckning. Men det här är enkla studier och två av dem var prekliniska. Vi vill naturligtvis visa det här också kliniskt. Det andra vi såg, det var inte bara att om vi ger en ökad mängd så ökar det hela. Vi såg också, och det var ett mycket intressant diagram som Petter visade. Kommer ni ihåg när Arfolitix Urin går upp så ökar också effekten? Ger man ökad mängd Levkovorin så händer inte samma sak. Där stannar det på en platå. Där skiljer sig de två. Den upptäcktes som Bengt Gustafsson en gång i tiden. Uppfinningen kan man väl säga, liksom den kreativa idén att genom att kunna ge Arfolitix Urin så kan man få en förbättring. Där har vi beviset att en ökad mängd Arfolitix Urin verkligen når fram och leder till att vi kan döda mer cancerceller. Vi kan binda trimetylasynstas, det här enzymet, mer effektivt. Det var oerhört viktigt. Okej, då vet vi att vi ska antagligen ge mer för att få effekt. Men när ska vi ge det? Och det var den andra frågeställningen vi hade under 2023-2024. Och vi vände oss till en holländsk professor, Fritz Peter, som är specialist på det här med folater. Du, Helena, har jobbat med honom aktivt. Flera av oss andra känner honom också och har pratat med honom. Och han gjorde åt oss en analys som visade klart och tydligt att för att det här ska ha effekt så ska Arfolitix Urin, eller metylentetrahydrofolatet, finnas inne i cancercellerna, inne i tumören när vi ger 5FU, det här cellgiftet. Och det är alltså så att vi måste ge det strax innan så att det ligger kvar i kroppen, i tumörerna under den tiden. Då visste vi lite om att vi ville ge mycket om vi kunde det. Och vi visste när vi skulle ge det. Men hur mycket vågar vi ge? Det är ju trots allt så att vi aktiverar ett cellgift. Och det är det som vår fas 1B-studie är till för, som Roger precis har berättat och Petter har talat om också. Vi vill se hur högt kan vi gå i de här nivåerna. Och Petter betonade betydelsen av detta. Därför att det är så att den stora effekten på Arfolitix Urin, den ser vi först när vi får upp nivåerna antagligen. Och vågar vi? Ja, nu vet vi att vi kan redan nu lyfta upp till nivåer betydligt över agentstudien. Och vi hoppas att kunna klättra ännu högre. Så räcker det med det? Nej, naturligtvis inte. Det här måste ju verifieras kliniskt i en större studie. Och där har vi fas 2-studien. Och det var den andra biten som Roger pekade på. Vi ska genomföra en fas 2-studie. Förhoppningsvis kommer den att visa att mellan Levkovorin och Arfolitix Urin-armarna, när vi ger en optimal mängd Arfolitix Urin, så har vi ett gap. Men även om det är ett gap så finns det ju spridning. Vi människor är olika. Vi reagerar olika på behandlingar. Det kommer att vara en spridning på de som får Levkovorin, och det kommer att vara en spridning på de som får Arfolitix Urin. Det krävs ett stort antal patienter för att statistiskt kunna verifiera att det verkligen är så här, att få statistisk signifikans. Det kan vi inte få utan ett stort antal patienter. Såvida inte vi skulle vara så lyckliga så att det är en väldigt stor spridning mellan Levkovorin-armen och Arfolitix Urin-armen. Men antagligen är det inte det. Utan vi kommer att se att det här är kliniskt relevant. Men vi behöver göra en fas 3-studie. Ska vi göra det? Antagligen inte. Vi ska hitta en partner som gör det med oss. Vi ska hitta, vi ska komma fram till så intressanta data att man säger: "Det här är väl värt att jobba fram och ta till patienterna." Men vi ska göra det med ett stort pharmabolag. Det är ju alldeles uppenbart att vi kan inte själva sälja det här. Men vi är inte heller i den storleksklassen att vi ska utveckla det här. Utan vi ska hitta en partner. Men naturligtvis ska vår kunskap och erfarenhet från alla de här studierna, inklusive den mycket omfattande agentstudien som har gett oss mycket värdefullt material, det ska bilda basen. Men vi måste kombinera det med någon som har mer finansiella resurser, större marknadsorganisation, större klinisk erfarenhet, hur man ska ta någonting hela vägen fram. Okej. Då har vi gjort någonting som gör en, förhoppningsvis, en väldig nytta för patienterna. Men kommersiellt kan vi tjäna pengar på det? Ja, det tror jag vi kan. Av flera skäl. Petter visade att det är en enorm blockbuster-potential i det här. Det vi behöver är ju att veta att försäljningen kan skjuta fart. Det krävs patent för att skydda oss så att vi undviker konkurrens. Sedan så kan försäljningen ligga där under en period. Fram till idag på morgonen så var den perioden 2034 eller 2037, beroende på vilka länder man tittade på. Därför att då gick patenten ut. Men vi jobbade ju med att förlänga den patenttiden. Idag på morgonen så kunde Petter skicka ut ett pressmeddelande och förklara att vi har nu utökat den till 2043. Det är alltså en fantastisk information i kombination med det faktum att vi har en blockbuster-potential. Så det är historien. Det är vad vi har gjort sedan 2022 och tagit fram. Nu väntar vi på nästa steg. Men med det så skulle jag vilja avsluta den här historiebeskrivningen. Det är, vad kallas det? Ja, det stod i förra sliden. Det var Chairman's Reflections, eller vad vi kallade det. Det är dags att skifta till frågor och svar. Petter och Roger, kan inte ni komma upp och joina mig här? Ja. Kan du ta över lite grann här, Petter? Jag tar över en stund medan du hämtar andan. Ja, tack. Vi har fått några frågor att se här på skärmen från de som tittar online. Vi har säkert några frågor i rummet också. Men vi har redan en person som viftar i rummet här. Om du får en mikrofon. Ja, jag tänker att vi börjar med frågorna här i rummet. Och då får man gärna säga sitt namn också innan man ställer sin fråga. Det tycker vi är trevligt. Ska man ställa sig upp? Nej, man får sitta ner. Helena Tafridin heter jag och är styrelseledamot i SOFOL. Jag har ju njutit nu av detta. Men jag skulle också vilja lyfta en annan sak som vi har gjort 2020. För det var två år sedan nästan exakt som vi träffade Petter första gången. Jag och Jan-Erik och Lars Lind. Och började jobba igen med SOFOL. SOFOL har ju varit ett bolag som har varit upp och ner ibland, men jag skulle vilja lyfta den här nya layouten. För det symboliserar någonting. Det symboliserar ett företag som är på väg ihop och framåt. Ett omtag. Jag skulle också vilja lyfta det här. När vi började ihop så var det väldigt långa styrelsemöten. Ni som känner Jan-Erik vet att den här mannen kan jobba hur länge som helst utan någon mat, utan någon sömn. Våra styrelsemöten var sex timmar långa. Nu är det ett bolag där vi allihopa, Roger, teamet, Petter, styrelsen, jobbar väldigt bra ihop. Vi siktar ihop. Vi har liksom alla står bakom den här vägen framåt. Det är väldigt roligt att vara på ISOFOL just nu. Den här lila färgen som jag från början inte tyckte om, men nu älskar, tycker jag symboliserar det här. Jag kan ju kommentera kort på den lila färgen, Helena. Vi får säkert frågor om den. Jag tror redan har kommit någon fråga. Varför har vi gjort ett omtag kring vår visuella identitet och grafiska profil? Berättigad fråga. Svaret ligger i att det var faktiskt inte där vi började. Utan vi märkte ett stort behov, framför allt från flera av våra aktieägare, som upplevde att det var svårt att förstå syftet med ISOFOLs verksamhet, vår strategi och vår plan för hur vi skulle ta den här produkten hela vägen till marknaden. Vi började med det arbetet. Hur kan vi bli tydligare budskapsmässigt och framställa oss själva på ett tydligare sätt som tilltalar en bred publik, alltifrån specialistinvesterare och kvalificerade läkemedelspartners till småsparare? Vi får inte glömma att vi har 13-14 000 aktieägare. Många är inte alls hemma på biotechbolag och läkemedelsföretag. Det började där. Sen så kom den nya färgen och den nya logotypen mer som en bonus ovanpå det. Men vad det har blivit är ju någonting som markerar ett nytag och att vi nu verkligen har ny vind i seglen på ISOFOL. Förhoppningsvis också så kommer våra budskap fram tydligare. Matsola. Ja, du nämnde att ni hade varit i kontakt med FDA i USA och att det är en oerhört viktig marknad. Där finns ju också två personer, Trump och Kennedy, som har tagit över besluten som gäller FDA. Har de lyckats att hålla ihop det hela? Eller har man ruskat om det så mycket att det är jobbigt att jobba med dem? Ska jag ta den första? Nej, institutionerna, FDA och myndigheterna som vi först och främst har att göra med, de är ju relativt intakta. Vi har haft som sagt en väldigt god dialog med FDA under året. Som biotechbolag har vi ju inte märkt av det speciellt mycket alls, faktiskt. Tvärtom så fick vi fler och snabbare möten med FDA än vad vi hade trott. För vi var rädda för just det du sa, att det skulle vara turbulent och det var en hög personalomsättning på myndigheten och så vidare. Men det drabbade faktiskt inte oss. Så hittills har det inte inneburit något negativt för oss. Det hade säkert varit annorlunda om man var ett annat bolag i en annan fas, men för oss har allting gått bra. Ja, men jag tror att det finns en risk att det blir svårt att få till möten. Vi ser ju andra delar av verksamheten där man då drar ner information, uppdateras inte. Så det kommer ju att bli besvärligare att bedriva forskning framöver på grund av detta. Sen hur mycket det påverkar oss, jag tror att när man är, just att vi har varit i fas 3, tror jag också gör det lättare. Att man får lättare att få möten och att de är intresserade och vill se vad vi nu tänker hitta på. Så att jag, och när vi hade mötet med dem, det var som Petter säger, det var ju ett stort intresse och vi fick inte vänta mer än normalt och så. Så att det vi märkte ju inte det, men det finns ju risk att om den här nedmonteringen fortsätter så kommer det att påverka. Det tror jag. Ska vi ta det? Ska vi ta det? Ja. Vi har fått en fråga. Tacksam Tacksam för en tidtabell för viktig information framåt. Och vi har ju varje tidpunkt för de närmsta tre åren utlinjerad. Roger, du vet exakt när allting ska hända. Ja, ja. Men nej, så är det inte. Va? Det är ju en stor osäkerhet i det här. Roger berättade precis om fas 1-delen där vi kan gå upp en nivå, vi kan till och med gå ner, vi kan bestämma oss för att göra mer patienter. Det är saker som beslutas baserat på utfallet av de olika kohorterna. Det finns ingen möjlighet att säga någonting exakt. Men 2026 så kommer vi att ha någon form av resultat från fas 1. 2027 så bör vi ha resultat från fas 2. Det är liksom den korta sanningen. Det är ytterligare frågor. Varsågod. Ja, tack. Mitt namn är Loris Quine. Jag tänkte på den här första studien ni gjorde där man ska jag kalla fundamentalt missade med dosregimen och även tiden. Vad var anledningen till det? Det är en jättebra och intressant fråga. Man kan säkert prata i timmar om det, men kort. Och för mig också som inte har varit i bolaget jättelänge är det svårt att recensera. För det man går egentligen tillbaka till beslut som fattades för mer än tio år sedan när man började med den typen av dosregimen. Men och det sen dess har det hänt väldigt mycket. Vi vet helt enkelt otroligt mycket mer idag, alla dessa år senare, än vad man visste då. Så det är mycket möjligt att man inte hade fattat de besluten om man hade haft all kunskap på bordet redan då. Det är två faktorer. Det är tiden som du ger och det är mängden som du ger. Så det är när det gäller tidpunkten. Vi visste inte då vad vi vet nu om detta. Vi hade inte de analyserna som Fritz Peters hade gjort. Hade vi haft det så hade vi definitivt frågat oss: "Ska man ge det annorlunda?" Sen är det mängden. Jag tror att det var en osäkerhet. Det är trots allt så att vi potenserar ett dödande gift. Och vi ska ju döda cancerceller. Och i den processen så försvinner också en del andra celler med de hemska biverkningar det har. Och vi försöker minimera det så mycket vi kan. Och det var en försiktighet helt enkelt. I efterhand är det ju väldigt lätt att säga: "Varför gick man inte högre?" Och det kanske man borde ha gjort. Men man vågade inte vid den tidpunkten. Tack för det svaret, för då förstår jag lite bättre. Andra frågan. Ni har ju testat 500. Ni är ju 200, ni ska ju 300. Och nu, men ni har testat 500 på friska patienter. Hur var det i utfallet? Men som jag beskrev så gav man bara arfolitiksurin. Man gav inte 5FU. Nej, förlåt, jag ska biverkningar. Det var det jag undrade egentligen. Ja, så det var det jag undrade över. Inget annat. Det alltså, det man såg var viss effekt på hjärtat, såg man. Det tror vi, och det är klart att vitaminet i sig har ju inte den effekten, utan ett av ämnena som finns med i själva produkten. Så det gör ju att nu när vi ökar upp dosen så har vi ju stenkoll på de här sakerna. Så att vi tar ju inte in patienter som har risk för den typen av biverkningar där det finns med. Vi tar upprepade ekologier och följer det noggrant. Samtidigt så monitorerar vi det med pekvärden också. För att vi har identifierat vissa värden som vi inte vill att man ska gå upp till. Därför har vi dosen, men sen har vi också möjlighet att förlänga infusionen något. Jag har inte, vi har inte gett så mycket detaljer här, för att det har lite med patenten att göra också. Men Men där har vi möjligheten att få en sådan här snabb ökning, med så kallad C-max, men inte för hög. Tack. Sista frågan. Jag vet att vi pratar om tidsramen etc. Men om vi ska ge liksom tummen och pekfingret, när tror ni vi ska kunna se en kommersiell produkt? Vi har ju försökt undvika att ge ett tydligt svar på den frågan, just för precis det som Jan-Erik säger. Det finns många osäkra faktorer. Och inte minst då den sista pusselbiten i det regulatoriska pusslet, som är vad händer efter fas 2-studien. Det kommer sannolikt att vara beroende av vilka resultat vi ser i den studien. Så därför är det svårt nu att ge en tidtabell. Men om man vill så kan man ju titta på andra läkemedel av samma typ och försöka se hur lång tid det har tagit för dem. Det kommer inte ta längre tid för arfolitiksurin, kan man åtminstone konstatera med säkerhet. Och det bygger ju på att det finns mer data än vanligt bakom produkten redan. Vad är deras sista? Jag vill inte ge någon... De andra produkterna, om man tittar historiskt på deras, vad är den? Men säg att den fas 3-studie då håller på i två, tre år eller någonting sånt. Och sen efter det? Och sen efter det så är man redo för marknadsgodkännande. Kommentera lite grann det här med 500 mg och så. Helena, ville du säga någonting i det sammanhanget? Jag älskar ju att prata om det här. Ja, vi får ju in... Var det ett misstag att släppa in dig? Jag älskar den kommentaren om friska patienter. Nu vänta lite, ska du få en mikrofon så hörs du också. Nej, men Roger, vi är ju... Helena, det är strax så får du micken. Nu först. Det här är ju så spännande. Men 500 mg, det är ju givet till friska, friska, vältränade människor som inte är så sjuka. Så det var det du menade. Ja, allt är intressant. Så i korta drag, va? Du, det vi är rädda för är naturligtvis om någonting händer i kombinationen med alfolitiksurin och 5FU. Så det är det vi tittar på och uppmärksammar. Och Roger sa någonting som är väldigt viktigt, nämligen att vi när vi gjorde de testerna så gav vi det som en bolus under väldigt kort tid. Nu har vi möjlighet att sträcka ut den tiden. Och det finns som en variabel i fas 1-studien att leka med. Och vi vet hur vi vill leka med den och vi har gjort både simuleringar och tester. Så att förhoppningsvis så hanterar vi det problemet den vägen. Roger har suttit och tittat på så många kurvor så länge så han har superkoll på exakt hur snabbt man ska ge. Så det är det några... Vi har ju verkligen hållit på så länge att jobba med säkerhet. Det var ytterligare någon... Ja, varsågod. Det här med faserna då. Om jag har rätt så är fas 1, då börjar man testa att det är säkert. Fas 2, då testar man doserna. Och dessutom så börjar det skrivas om med olika medicinska tidningar runt i världen. Nu läser inte jag dem, så jag frågar: Har det börjat hända sånt att det skrivs mycket om Isofol? Alltså, arfolitiksurin menar jag. Ja, vi har ju varit aktiva på sista tiden på vetenskapliga kongresser och presenterat en massa data. Bland annat de här studierna, några av dem som jag refererade till i min presentation, har ju nyligen presenterats på kongresser och det har skrivits om dem i vetenskapliga publikationer. Senast nu på ESMO 2024 i oktober-november här i Berlin så presenterade vi en poster som beskrev den studie som vi nu genomför. Så på så sätt så blir det ju mer och mer, så att säga... Arfolitiksurin blir mer och mer omtalat helt enkelt i takt med att vi får mer och mer vetenskap på bordet. Om det var svar på frågan. Men det är ju också en del av hela arbetet att arbeta med nätverk, att arbeta med dem som bestämmer. Det är ju ett gigantiskt arbete och vi är inte så många. Men vi har ju, vi har ju sen fas 3-studien ett bra nätverk och det har vi ju återupptagit till vissa delar i alla fall och trycker på de knappar där vi tror oss kunna trycka. Som Petter säger så har vi ju en publikationsplan där vi ska rulla ut de här data. Det är någonting vi sitter och diskuterar, om inte varje dag så varje vecka. För det är långa ledtider på det också. Petter, du har fått någon fråga som jag vill adressera till dig. Om du kan själv ta och kommentera. Ja, jag vet att vi har ett par frågor kvar i rummet, men jag tar och släpper in en fråga från webbsändningen däremellan. Vi är lite över tiden nämligen, men vi fortsätter med några frågor till så länge vi hinner. Vet vi med säkerhet att leukovorin inte ger den mängd MTHF som helt mättar TS så att arfolat inte kan förbättra terapin? Jag kan svara med grund i ett par av de studier jag nyss presenterade, för där var nämligen själva utfallsmåttet just TS-inhibering. Då var det ju uppenbart att det fanns potential för mer TS-inhibering med arfolat än vad man kunde uppnå med leukovorin. Så det, det är en del i svaret. Den andra delen skulle jag säga är de kliniska resultaten som man ser med leukovorin. Man kan ju kanske nå en svarsfrekvens i termer av objective response rate på 50% eller någonting sånt i kombination med andra läkemedel, ibland bättre, ibland lite sämre. Men man når uppenbarligen inte hela vägen fram. Så att jag skulle absolut säga att det finns potential för att höja TS-inhibering och därmed förbättra den kliniska effekten. Ska jag ta en snabb fråga till online då innan vi tar frågorna från rummet? Då står det så här: Jag läser i nypublicerade patentansökningar, bland annat i USA, att en ny API, alltså Active Pharmaceutical Ingredient, patenteras just nu som Merck och Isofol folk tagit fram tillsammans. Var ligger detta i planen och vad krävs för att den API:n ska ersätta nuvarande API som användes i Agent och som nu användes i pågående studie? Det var ju observant av någon att hålla så bra koll på våra patentansökningar. Om jag svarar i stort först då så, så idag presenterar vi en fin nyhet på patentfronten. Men det slutar ju inte där. Vi jobbar aktivt, både vi och vår partner, med att söka nya patentansökningar löpande i takt med att vi genererar nya innovationer. Allt för att bygga ett så starkt skydd runt produkten som möjligt. Den här patentansökan är jätteintressant. Den gäller en ny formulering av arfolitiksurin som eventuellt kan ha fördelar jämfört med den formulering vi använder nu. Det kanske man ska se det som lite av ett life cycle-projekt där man kan helt enkelt över tid förbättra formuleringen och göra någonting som är ännu bättre för patienterna. Men nuvarande studie görs med nuvarande formulering och det är den nuvarande formuleringen som precis fick det här utökade skyddet till 2043. Den räcker långt, bara den. Sen får vi se om någon gräver vidare i patentjournalerna. Det kommer säkert mer spännande nyheter var det lider. Okej, en fråga här i rummet. Eller nej, okej, den var, den är redan besvarad, jag förstår. Någon mer fråga? Då tror jag vi är rätt uttömda. Vi har dragit lite över tiden det vi har med ursäkt för. Men i varje fall vi som står här framme och några till tycker det här är jättespännande och pratar gärna om det. Det har vi möjlighet att göra utanför rummet. Därför att nu klipper vi webbsändningen strax och har en möjlighet att fortsätta och prata lite tillsammans där utanför. Jag ber att få tacka alla så hjärtligt mycket så här långt. Tack för oss.